Antingen skrivs det ingenting....eller så skrivs det två gånger på enåsammadag.
Det blev en cykeltur iaf. Veligare människor får man ju leta efter. E kändes sig pigg i benen och det var riktigt skönt att väldigt sakta rulla iväg mot runstenar och fika hos mor och far. Det visade sig att det inte var en runsten högst upp på Kung Nordians hög, bara en gravsten. Men nu har vi varit där iaf. Hemmåt cyklade jag själv och mor skjutsade en trött E och hans cykel hem. Tack mor!
Just nu lyssnar granne till höger på Lugna favoriter så högt så vi andra skulle slippa ha stereo. Granne till vänster lyssnar på nåt lite mer rockigt. Jag slängde mig in och drog på min stereo med Alicia Keys. Så nu är det ett musicbattle med stereosarna här. Jag vinner med denna fantastiska kvinna och underbara skiva.
En låt tillägnad mig och alla andra en mammor där ute, både ensamma och alla andra:
Superwoman, Alicia Keys.
Egentligen ville jag visa den här underbara videon som jag bara gråter till, men jag hitta ingen länk. Så det fick bli en livespelning från Madrid istället. Alldeles, alldeles underbar.
Å vet ni, jag lyckades bli övertalad och lät E gå till kompis A när vi nu kom hem. Så han är där just nu. Ska laga mat och ringa när han ska komma hem. De ni.
9 kommentarer:
Braisch gummsan att du lät E gå och leka med kompis, jag förstår att du vill tillbringa varenda stund med honom då han är hos dig, MEN för att det ska bli så "normalt" som möjligt så är det jätte bra att han fick gå iaf.
Kul med lite historia här på bloggen=)
Duktiga ni var som cyklade HELA vägen till mamsen, coolt och imponerande av E som dessutom spelat hockey under dagen.
Ha det så bra ikväll.
Kraaaaaaaaaaaam
Du ser: ett steg i taget är också att färdas i rätt riktning! :-)
...och Alicia Keys är ju...hm, synnerligen talangfull: varför gjorde jag slut med henne?! ;-)
Kram på dig!
Måste bara fråga dig en sak som absolut inte har med inlägget att göra.. Världen är liten, pratade med mitt ex. Patrik Palm som jobbar på Rosersbergs bygg och han tror att du och jag har träffats på firmaresorna som dom har.. Jag var med under tre år tror jag.. Är det rätt Cissi eller är vi helt ute och cyklar?
Sabina: Japp han är väldigt duktig på att cykla. Han kommenterade det själv när vi nästan var framme att så här långt hade han sldrig cyklat förr, å så måste vi ju cykla hem också. Då var han trött. Men fem sekunder efter att cyklarna stannat var det full fart upp för något träd. Han måste äta nåt i smyg, och vad det än är så vill jag ha en dos. Kramis!!
DMH: A small step osv... Ja varför gjorde du det?? Kram tillbaka.
Lova: Alldeles rätt. Tyckte väl att jag sett dig förut. 12 eller 13 resor gjorde jag. Förra helgen var det dags igen, men utan mig.
Världen är bra liten :) Det är inge skoj när man vet om att det är dags för resan och man helt plötsligt inte får åka med längre.. Livet fortsätter utan en och det är ingen trevlig känsla.. Jag var bitter över det men det får man vara. Men vi kan ju vara bittra tillsammans över de, kanske dra med snyggingSabina och ha en anti-firmaresor-fest eller något :D
Tja, Alicia Keys var bara ute efter mina chokladbruna kropp...ha, ha! :b
...I wish!!!
Lova: Ja du, den är ju det, världen alltså. Jag tyckte alltid att det var väldigt trevligt att åka iväg på dom där resorna. Hotell frukostar är ju en favorit. Men det finns andra saker som är roliga. Gå ut och träffa vänner tex.
DMH: Såklart att hon var. Jobbigt sits det där att bara vara ett objekt. ;)
Massa har jag missat här inne igen... numera hinnar jag inte varje dag kika in. Men såklart läser jag ikapp så snart tiden finns :-)
Var ett klokt beslut att E fick gå iväg och leka, för precis som Sabina skriver så måste ju allt få vara så normalt som möjligt för honom... för Er nya situvation är ju hans nya vardag.
Men det är svårt i början... för man vill ju bara ha dem... njuta av tiden man har tillsammans. Så kände jag med... på den tiden då det fortsatt fungerade med Linus pappa... länge sedan nu...
Massor av kramar
Annika: Känner igen det där med att tiden inte riktigt räcker till att varje dag besöka sina vänners bloggar. Jag kanske tittar in, men är ganska dålig på att lämna kommentarer. Det kändes som ett bra beslut även om det var tråkigt när han inte var här. Men det är väl meningen att han ska vara min son och inte hans bästa kompis.
Skicka en kommentar