Sista flyget?

Hemma två dagar med snorisdoris som kom på besök lagom tills man skulle börja jobba igen. Helt ok att vabba när solen skiner där ute. Det hade såklart varit ännu bättre om man inte satt fast i en lägenhet, men men...fröken aldrig riktigt nöjd...

V är inne i en riktigt skön trotsålder just nu å hon kan verkligen driva oss till vansinne. Jösses. Lyssnar inte alls å är en riktig suris emellanåt. Å det sista smittar såklart av sig. Jag e riktigt sur just nu å ser set mesta i svart, en det är den tiden på månaden också så jag ska inte bara skylla på V. 

Var iväg till Schweiz i helgen som var med vännerna Mari å Monica. Åkte till den lilla staden Aigle för å fira Carro som fyller 40 senare i år. Å det kunde varit en riktigt grym resa om det inte var för att det regnade hela tiden och att vi var tvugna att byta flyg i Zürich både dit å hem. Dessutom efter bytet påvägen till Geneve slog blixten ner i planet å det var väldigt skakigt ett tag. Trodde verkligen att jag skulle dö å jag ville bara vända hem igen. Dessutom tog det hela söndagen att ta sig hem vilket gjorde att lördagens fest tog slut snabbt. Tror jag bestämde mig för att om jag överlevde flyget hem så var det min sista flygning. Vill så gärna se mer av världen typ sandstränder på Bali, Greklands ö-värld, Disneyland, NHLmatch i new york, shoppa i Barcelona och ta en öl på en pub i London igen. Men nej, det får helt enkelt inte bli så. Jag får acceptera att jag dör nyfiken. 

Nu måste jag hitta på nåt så inte V somnar. Bilder från helgen kommer sen. 

Tidig morgon

Inte bara hockeyspelaren som måste gå upp i ottan för att åka till ishallen på semestern. 

Mamman ställer klockan för å se till att han går upp å får i sig frukost. Å sen väcker hon treåringen för hon kan ju inte stanna hemma själv. Men där går det inte riktigt så bra. Treåringen skriker, slåss å försöker hålla sig kvar i sängen. När hon väl lugnat sig är det ok att sitta i baksätet med sin älskade bror. Men så tar den korta lyckan slut. Väl vid ishallen släpper vi av brorsan å då kommer nästa besvikelse. Vi ska inte kliva ur och stanna. Vi två ska åka hem igen. Treåringen skriker och gråter. "Stanna bilen mamma". Resan som tar ca 7 minuter känns som en evighet med en ledsen treåring. 

Men nu är vi hemma. Vad ska vi hitta på idag då?

Besluta dig nån gång människa

Behålla bloggen eller inte, denna ständiga fråga. Jag skaffade denna blogg  2008 efter en ganska tråkig del i livet. Och jag vill nog ändå göra ett nytt försök att skriva här. Gillar ju att skriva å ibland behöver man ju fortfarande vädra lite det man känner å tänker på.

Som det faktum att det närmar sig höst. Idag i lekparken föll det gula löv från björkarna. Så pass att V stannade upp i leken och konstaterade att det regnade löv på henne. Å nu är det inte långt kvar tills semestern verkligen är slut. Dags att återgå till stress och tidsnöd. Lämna på dagis, stressa till tåg och buss, jobba, träna, stressa hem, snabb matlagning, i säng med V, hämta från hockey, tjata om läxor, tvätta, städa.....å däremellan ska man va go å gla å gärna lite kåt oxå. Åååå vad jag inte vill återgå till rutin och tidsnöd igen. Vill inte!

Å när man dessutom bor ihop med folk som inte är lika intresserade av å ha det fint här hemma så blir det lätt lite mer att göra. Varför är det bara jag som ska anpassa mig. Om jag nu vill städa en gång i veckan, tvätta när tvättkorgen är full, plocka i diskmaskinen när det är smutsig disk å plocka ur den när det är rent, varför är det inte lika självklart för alla andra. Å jag ber om hjälp, men varför måste jag ens göra det. Ibland funderar jag på om dom skulle sakna mig om jag försvann. Kanske en stund. Skulle V få gå i för små kläder och skor? Skulle julen ens existera här hemma? Skulle det aldrig finnas hembakade kakor? Skulle toaletten behövas saneras av Anticimex? (Den har ännu inte städats av nån annan än mig på tre år) Skulle V få äta på pizzerian varje dag och kolla fotboll varje helg på samma ställe?

Eller skulle dom njuta av att slippa höra mig tjata. 

Om man skulle ta å vinna några hundra miljoner å bara göra sånt som är kul. 

Men först ett besök hos läkaren. För varför är jag då trött hela tiden?

Kreativ morgon

Usel på å sova länge när jag får chansen. Så kl åtta gick jag upp å fixade detta i Vanessas rum. 

Hon var mycket nöjd när hon såg sina nya kompisar på väggen när hon kom hem från faster K.

Fantastiskt

Efter en härlig, alldeles underbar och fantastisk dag kryper jag ner i sängen och känner mig nöjd och lycklig. 

Tack snälla underbara mor och syster för denna överraskningsdag. Å tack pappa å storE för att ni kunde vara utan era älsklingar idag. 

Lite bilder från dagen

Frukost på Clarion hotell Arlanda. 

Resa med Arlanda express och sedan spårvagnen ut på Djurgården. Nordiska museet fick ett besök. 

Lunch på Ulla Winbladh. Såååå gott!!

Nästa överraskning. Promenad till cirkus  å för å se Livet är en schlager. Helt fantastisk. Magiskt. 

Från Djurgården tog vi färjan å stannade till på mister french. En mojito, å så lite räkor. Mmmmm

Sen en promenad genom gamla stan å tåget hem. Underbart. 

Tack än en gång. 

Aldrig ska jag sluta älska er...

40

Nu är det lite mer än en vecka sedan den stora dagen och allt runt omkring börjar lugna ner sig. Nya saker står på agendan, öppet hus på dagis, student, skolavslutning, sommarfester och en massa andra roliga saker. 

Och vilken vecka jag haft. 

Självaste födelsedagen började med skjuts till jobbet av hjärtat 

På jobbet bjöd jag på kakbuffe och kollegorna bjöd på dekorerad arbetsplats, skönsång, bubbel, blomma, choklad och presentkort. 

Vid lunch drog jag in till stan och träffade Monica som tagit ledigt för att hänga på spa med mig. Elements på clarion hotell vid Skanstull. Myyyyyyys. Dessutom visade det sig att hon å två andra fina vänner, Mari och Carro, ville fira mig ordentligt å det blev lite extra spa, lunch och champagne i present från dom. Mmmmm

Hem på kvällen med tåg vilket kändes väldigt olyxigt. Å tåget var dessutom försenat! Hrmpf!

Väl hemma åkte familjen till Märsta och åt mat på restaurang Vivamus, inte bäst, men alla blev mätta iaf och Vanessa höll sig hyfsat lugn. 

Hemma resten av kvällen och bara tog det lugnt och njöt av ett sista glas champagne, Moet mmmmm, och en skål favorit chips, Lays salta chips.

Dagen var fulländad och jag fick fina presenter. I höst blir det Alcazar med hjärtat. Fick även champagne och choklad av mor, far och systeryster med familj. Mmmmm perfekt. Å så en fin lastbil av Erik som han gjort i slöjden. Å så blommor!

Onsdag, halva torsdagen och fredag tillbringade jag i köket hos mor och far. Bakade, kokade, skar, blandade, stekte och fixade all mat inför festen på lördagen. 

När lördagen väl kom kidnappades jag av fina svägerskorna Kicki och Anna och vännen Madde. Kl kvart i åtta knackade dom på dörren, precis när naglarna var målade på både mig och Vanessa och frukosten skulle dukas fram. 

Blev skjutsad hem till Anna där hon dukat upp god frukost som på ett hotell. Sen blev det bubbel i dubbel mening. Gott å såååå skönt. Kunde slappna av och njuta en stund trots att det fortfarande fanns saker kvar att göra. Verry nice!!

Elva var jag påväg mot mamma och gjorde klart det sista med maten, dukningen och sen blev det att fixa sig själv och allt gick så bra. Allt enligt plan. Klar halv fyra och på plats i lokalen vid fyra. 

Gästerna kom fem och det blev mingel och bubbel innan vi satte oss till bords.  Sen blev det party all night long. Det enda jag missade var att ta en massa bilder på mina fina gäster. Big misstake! Men några från början av kvällen kommer här

Så glad att jag gjorde det här. Så glad att alla som kom verkade ha kul. Så glad att älskade Sabina orkade komma. Så glad att jag fick så otroligt mycket fint. Redan nu på lördag kommer första presenten . Vad det är vet jag inte. Nån sorts överraskning med mamma å syster. Så spännande och roligt. Älskart!!

Mindre glad att finaste kompis N slet av höger lårmuskel innan kvällen var slut. Han kommer minnas min fest i 3-6 månader iaf. 

Kul med fest, men nästa gång vi fyller jämt åker vi nog utomlands iaf...

Krisen

Där kom den. Som en fet smäll i mellangärdet. Fyra dagar kvar till 40 årsdagen å jag ligger i fosterställning i sängen å tårarna rinner ner för mina kinder. Svårt att andas och ont i huvudet. Tusen saker att göra och ingen ork. Det enda jag vill nu är att åka ut till Arlanda å sätta mig på ett plan å bara skita i allt.

Såg ändå fram emot att ha fest och att få baka å laga mat å fixa. Fira all night long. Men nu en vecka innan känner jag mig hopplöst efter. Hinner inte baka allt jag ville tills söndag och till tisdag till jobbet. Jag veeeeet!!! Jag måste inte, men jag vill ju. Jag vill!!!! 

Stressad å orkeslös är ingen bra kombo. Har fått så många erbjudanden om hjälp med att baka å fixa, men J A G vill I N T E ha nån hjälp!! Det är ju fixandet som är det roliga. Om jag inte hela tiden måste anpassa mig efter alla andras behov. Ångest över att vara trött på söndagen å inte få vara bakis å slö. 

Klänningen hänger i garderoben, alkoholen inhandlad, maten inhandlad och ska bara lagas iordning, gästlistan klar. Tusen saker kvar att bocka av och några frågetecken. Men lusten gick ur mig ikväll och nu vill jag inte det här längre.

Men herreguuuu vilket jävla skitinlägg. Sånt självömkande å bitterfitta trams!! Först helt tyst sedan slutet av mars å så nu detta. Herreguuuu människa!! Ryck upp dig, träng bort känslorna, torka tårarna å ge dig ut i krisen. Slåss mot den och visa vem som är den starka. Skratta krisen i ansiktet, spotta på den å be den dra åt helvete. Det finns faaan dom som har det värre!

Vi hörs