1½ vecka kvar Åååångest...å lite annat....

Hur ska jag kunna vara utan den här skruttan hela dagarna. Guuu vad jag kommer sakna dig hela dagarna på jobbet.



Å det har gått bra dag åtta, nio och nu tio. Inge onyttigheter. Hyffsad bra mat och frukt och grönsaker och även en timmes gruppträning på medley plus alla dessa promenader med lilla skruttan.

Idag skulle min fina pappa passa V medan jag besökte Barnens hus för att se om man kunde roffa åt sig något bra eftersom dom hade utförsäljning. Tog med mig finaste Sabina som sällis, eller hon tog med sig mig eftersom hon körde. Det var sjuuuuukt lååååång kö så vi beslöt att vi skulle strunta i det och tog oss en snabbis inne på Väsby C istället...snabbis...alltså...ja...Hursomhelst...Stackars pappa som verkligen inte vill byta bajsblöjor blev tvungen att göra det så fort jag lämnat dom. Å det var en rejäl blöja tydligen. Inte kul alls å jag misstänker att det blir svårt att tigga till sig hjälp fler gånger. ;) Tack snälla pappa. Du gjorde ett toppenjobb!!

En vecka

Idag har det gått....bra. Har faktiskt inte ätit nåt sockrigt alls. Å så vill jag även påpeka att jag i helgen inte åt nåt snacks alls. Det kunde varit värre alltså. Heja mig!! En vecka har gått å det kan bli bättre. Bara bättre.

Annars har jag känt mig lite låg idag. Är det redan hösten som är här? Fick dessutom ett samtal från chefen som påminde om att det bara är två veckor kvar tills jag ska jobba igen. Huvaligen!!! Hur ska man göra när man jobbar?? Känns konstigt och ovant.

Jaja, det blir säkert bra. Nu soooova innan snarkobert kommer å börjar snarka.

Dag sex å sju

Usch, måste jag verkligen berätta. Jo, för jag kan ju inte fuska med allt.

Lördag började hyffsat å det var inte förrän efter kräfterna på kvällen som jag släppte allt igen å åt upp allt godis vi hade hemma....eller nja, dessförinnan slank det ju faktiskt ner nån sockerkaka å nån chokladbit också....nej lördagen drar vi ett streck över.

Söndag idag och jag fikade till lunch och åt efterrätt efter det gudomligt grillade vi åt hos mor å far.

Så summan av kardemumman är att jag fallit och halkat ner lite mot avgrunden igen. Men skam den som ger sig. Nya tag i morgon.

Lilla julafton?

Idag är dagen som jag förmodligen aldrig kommer förstå mig på. Premier league premiär och Liverpool spelar på hemmaplan Anfield. För vissa familjemedlemmar är det extremt likt som julafton är för mig.

Det planeras i dagar vart man ska vara just denna dag. Man klär sig i rött och man ser gärna till att det minsta barnet i familjen också har en "tomtedräkt". Sen spelas det musik, You'll Never Walk Alone heter låten som spelas, gärna på högsta volym och många gånger.



Sen går man och väntar och längtar till klockan ska bli dags för att titta på tv, som på Kalle Anka, fast det är inte tecknat och det är inte klockan tre utan kvart i två. Man samlas med familjen hemma hos någon. Fast inte hemma hos någon, nej man går till puben Laggen och denna familj består inte av medlemmar med blodsband. Nej ett gäng grabbar är det som idag kallar sig familj. Och julmusten som dricks i stora lass består av öl istället. Men likheterna är slående. J var nervös och förväntansfull, och blir det inte vinst idag är det väl samma besvikelse som att ge ett barn ett paket strumpor när det enda han/hon vill ha är en Iphone 4S.

Så God jul då alla premier league fans och speciellt ni som avgudar tomtefar Gerrard i Liverpool. Må han komma med de finaste klapparna bestående av fina mål och passningar till dessa förväntansfulla smånissar.

Dag fem

Fredag. Mysdag. Och mysdag har det varit. Först en promenad ner till slottet. Vanessa somnade tio i tio ungefär och jag la ut filten i slottsparken strax efter tio. La mig å läste tidning å blundade lite. Så härligt även om det blåste lite och det inte direkt är någon värme. Sen när V vaknade vid tjugo i tolv blev det en mycket rask promenad hem för lunch. Sen blev det lite gunga och lekpark för V innan vi for till Sigtuna å grillade fisk hos systeryster. Mys med stort M. Å det blev liten efterrätt å väl hemma åt jag godis. Helt onödigt. Men gott.

Dag fyra

Dagen har varit strålande. Vädermässigt och även med påfyllning av kärlek. Efter att vi lämnat Erik på hockeyn åkte jag och V till Sigtuna. Det var så länge sen som vi träffade systeryster och hennes underbara barn och sambo. Solen sken, barnen strålade och det bjöds på fika och lunch och mellis. En perfekt dag. Just a perfect day. Och som sagt det bjöds på fika och ja, jag fikade. En kopp te och en hembakad bulle. Inte två bullar eller sju kakor, utan en bulle. En fantastiskt god bulle. Kanel och vanilj. Mmmmmums.
Sen ikväll har jag ätit en fantastiskt god QP meny på McDonalds. Bara 870 kalorier. Men jag känner mig ändå nöjd, för den största utmaningen blev handlingen på kvällen. Och det bidde inget litet extra till bilresan hem. Inte en glass eller en chokladbit.
Som sagt, ett steg i taget och en nedtrappning av sockerintaget måste ju vara bättre än att sluta helt pang bom bara....eh..... Imorgon är en ny dag. Hoppas på sol. Det blir isåfall en dag i solen nånstans och sen tänds grillen på kvällen. En bra start på helgen helt enkelt.

Då kör vi...igen

Dag ett
Alltid starta på en måndag. Skiter det sig första dagen får man börja om måndagen efter. Så funkar det i min hjärna iaf. Och det sket sig såklart.
Dagen började bra med en lång promenad på ungefär en timme och tjugo minuter. Åt ordentlig och nyttig frukost, frukt, lunch blev en sallad och middagen blev spaghetti och köttfärssås. Sa nej till fika trots att det var ett fat fyllt med bara sånt jag gillar. Som tur var hann jag inte stanna på fika annars hade det varit svårt. So far so good. Sen skulle jag träffa tre tjejer och snacka resa vi ska göra. Där bjöds det på chokladkladdkaka, grädde och te. Jag är ju inte så svårövertalad och sen satt jag där och åt inte bara en liten bit, inte två utan tre små bitar och självklart med grädde. Ja så egentligen kanske det var en stor bit, eller normal i mina ögon. Attans!

Dag två
Nä du fröken, inte denna gång, denna gång kör vi vidare dagen efter. BASTA!!
Så efter ha lämnat Erik vid hockeyn och han kommit på att inneträningsskorna blivit kvar hemma bestämde jag mig för att gå till Märsta och tillbaka. Solen sken ju. Dock hade jag satt på mig årets mest värdelösa strumpor så väl hemma igen hade jag stora fina blåsor under fötterna, på typ trampdynorna. AJ. Strumporna var sååååå utnötta och ligger nu i soporna. Måste köpa nya. Strumpor alltså. Mötte ett fyllo som såg riktigt ruskig ut och gjorde mig rädd också, men som tur var vinglade han vidare.
Hursomhelst, på em smög sig sockersuget på. På med kläder, skor och Vanessa i barnvagnen och till lekparken bar det av.

Sockersuget lugnades något, men återkom efter middagen. Fram med en honungsmelon. Erik ville ha popcorn och jag sa....nej! Till mig själv alltså. Han fick poppa.
Nöjd med dagen la jag mig och somnade gott.

Dag tre
Kände mig redan lite lättare i morse när jag vaknade. Inbillning såklart, men det kändes bra att vara riktigt hungrig och sugen på frukost. Körde till Eriks träning (han är på träningsläger denna vecka för hockeyn och han har såååå ont i sin lilla kropp av träningsvärk så i morse var han inte alls sugen, men det blev träning iaf, hård mamma som jag är) på morgonen och sen åkte jag till Solna C för att luncha med en gammal kollega. Ja alltså hon är yngre än jag men vi jobbar inte ihop längre...hursomhelst så bidde det en sallad och sen var jag sååååå sugen att på gammal vana gå och köpa något med choklad efteråt. Men jag stoppade mig själv. Som tur är, är hon också ute efter att må bra, äta rätt och träna så det var ju ganska lätt att säga nej till demonerna.
Nu ikväll vart jag såååååå sugen igen. Ensam hemma....hm...ingen som ser....hm...titta lite i kylen...nä inget gott där...nämen vad ser jag, lite honungsmelon kvar. Jodå frukt är godis. Hahahahaha vem försöker jag lura. Frukt är godis...hahaha, ja eller hur. NOT! Men det får duga.

Det är inte kilon jag egentligen är ute efter. Spelar ingen roll egentligen vad det står på vågen. Jag vill bara må bra, få på mig annat än kläder med resår i midjan, vara pigg, inte svettas lika lätt som jag gör nu och...och...må bra. Ett steg i taget...