Jag känner mig såååå låg. Trött, sliten, stressad, orkeslös och vill göra tusen saker men orkar inte börja. Tårarna rinner lätt en sån här dag.
Ta bara min älskade vän Sabina som genomgått sin tredje op på mindre än tre år. Jag har velat åka till henne sen dagen hon åkte in till ks. Men tiden finns inte. Det är möten, skjutsningar, hämtningar, vardagssysslor och jobb som tar all tid. Å så måste man ju vara frisk. Vill inte vara en sån som smittar en redan sjuk person.
Ikväll hade jag chansen. Frisk, check. En stund över, check. Tänkte tanken idag på dagen att jag skulle åka till henne å överraska under tiden E tränade hockey. Inte ringa innan. Å är hon inte hemma så är det så bara. Men förtillfället sviktar mitt minne. Kommer inte ihåg saker. Så jag åkte hem efter att jag lämnat vid ishallen för att pussa lite på V som jag i veckorna knappt träffar. Påväg tillbaka till ishallen slog det mig att jag ju hade en plan. Blev så arg på mig själv att tårarna kom. Ska det va så svårt!!
Känner mig så stressad hela tiden. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet. Ibland alltså.
5 kommentarer:
Kram!
Kram från pappa. Jag vet precis hur det känns att glömma.
Älskade vän. Det hade varit trevligt, men jag vet oxå hur det är att inte komma ihåg. Känner mig typ senil ibland, frågar samma sak om å om igen. Vi kommer snart att ses, å då kommer jag krama dig så att du måste göra "okej dunken i ryggen att kramen är slut" för jag kommer inte släppa. SåatteDuVet.
Nästa gång kommer du ihåg.
Å oss emellan, inte helt fel att pussa å krama fröken V heller.
Puss å kram hjärtat.
Kan förstå hur det känns när vardagen ska rulla på, hur man ska hinna med.Vet att Sabina vet att det inte är så lätt med pusslandet med jobb,barn mm. En sak jag är riktig säker på är att du är en fantastisk vän till Sabina./ anette (sabinas faster)
Tack anonym.
Pappa: men visst e det drygt. Kram på dig
Sabina: men jag fattar inte hur jag kunde glömma. Det ska inte hända igen. <3
Puss
Anette: jag antar att du har rätt. Den här vardagsstressen är iaf mycket jobbigare än jobbstressen. Kram på dig
Skicka en kommentar