Home alone

Ibland kan jag nästan längta efter att vara ensam hemma. Man är drottningen över fjärrkontrollen, kung över soffan och ingen säger något om att man äter onyttigt. Helt ok att kolla tv eller städa, jag bestämmer liksom. Men just när det är dags att stänga av tvn, det är då det blir så tyst och lite jobbigt. Det blir extremt tyst. Är ju inte helt ensam dock, Vanessa ligger ju där i sin säng å ger ifrån sig små ljud. Skönt att hon är här. 

Och idag skjutsade jag storhjärtat till hans pappa. Jobbigt. Kändes som en evighet sen vi umgicks, bara han å jag. Men jag hoppas det funkar bättre nästa gång, om en vecka ungefär.