Sitter här i soffan och det är tre dagar sen du ringde och gav mig beskedet som jag inte ville ha.
- Det är en hjärntumör, en stor. Och den ska opereras på onsdag.
Jag hör vad du säger men jag fattar inte. Inte du. Vi skulle ju se till att cancern drar åt helvete och stannar där. Jag hör vad du säger men kan inte få in det.
- Vad innebär det?
- Jo kära Cicci, det innebär att jag ska överleva operationen och sen ska jag överleva efteråt.
Jag hör din vackra röst säga allt det där, men jag förstår inte.
Min fina underbara vän Sabina. Du är sjuk. Och livet är så jävla orättvist. Livet gör så jävla ont ibland.
Det finns inga andra alternativ, du kommer att klara det här. Tillsammans med din underbara stora familj och dina fina vänner kommer du att greja det här. Vi kommer alltid finns vid din sida.
Det är svårt att skriva om det, det låter så konstigt vad jag än skriver. Så jag skriver inte mer nu.
Jag älskar dig min allra käraste Sabina. Min finaste vän. I vått och i torrt.
10 kommentarer:
Såååå hemskt/fruktansvärt att läsa IGEN att någon nära dig drabbas av denna cancern!
Kramar till dig!
Puuuuuuuusssss!!!!!
Petra Valente
Tack för påhälsningen hos mig!
Ja herregud så himla overkligt, sånt här får liksom inte bara hända..
Men nu ska det gå bra!
Det måste det!
Kram!
💜💗💙❤ love u.
Nu spöar vi den här jävla tumören och skickar den åthelvete, el hur!!
Puss
Anonym: Ja, det känns overkligt. Å den här gången är det som om det vore min syster.
Petra: puss på dig med :-) . Tack för att du ringde så jag fick prata av mig än en gång.
Sandra: Tack själv! ;-) Ja du, den här gången kommer det gå bättre än bäst. Det är ju Sabina vi pratar om, kan inte gå på annat sätt. Stor kram
Sabina: Let's kick some ass!! :-) Den ska såååå fetbort, hajjar du. Sen bokar vi hasseludden. ;-) Puss å kram <3
Kram Cicci ❤
Håller alla tummar o tår för din vän Sabina idag❤
Kram
Cissi!
Jag brukar aldrig läsa bloggar men just nu följer jag förstås Sabinas, Fresia och nu hamnade jag på din!
Det är verkligen overkligt detta!
Just nu ligger vår fina vän nersövd och läkarna jobbar på, tiden står nästan stilla. Ett slags vakum har uppstått.
Sitter på jobbet men kan inte göra något vettigt. Vänta, vänta, vänta...
Fresia: Underbara du. Tack för de senaste dagarna av glädje, samtal och tröstan. Du är helt fantastisk. Sänder dig en massa kramar.
Monica: Det är så skönt att inte behöva vara ensam dessa timmar. Å det är skönt att ha bloggen att skriva av sig på och att läsa Sabinas och Fresias. Känna tröst i det man läser. Hopp och förtvivlan. Nu har det gått många timmar av denna dag, ändå känns det som klockan står stilla. Sänder dig en massa kramar där på jobbet.
Tack Mari, Alla tummar som går att hållas behövs... Stor kram
Skicka en kommentar