Eriks pappa bor i Vallentuna. Det är ca 2 mil enkel resa och det är ju egentligen inte speciellt långt, men det är ändå lite besvärligt när det gäller E eftersom han går i skolan här där jag bor och utövar alla sina aktiviteter som fotboll, hockey och han har sina klasskompisar här. Es pappa skjutsar så mycket han kan och ställer upp på allt som är möjligt.
Eftersom E inte ska gå på fritids längre innebär ju det lite trubbel före och efter skolan, men det löste pappa T med ett terminskort som han själv fick bekosta eftersom det inte är samma kommun. Och jag måste få skryta lite och säga att han är så duktig min E. Han tar sig själv till hockeyträningen i Märsta och det har han gjort även när han varit hos mig. Då har han även tagit tåget hem alldeles själv.
Idag testade han tillochmed att ta buss till Väsby station från sin pappa och sen skulle han ta tåget till Rosers för att gå i skolan. Såklart stog tågen still mot Rosers så det fick bli ersättningsbuss. Men det klarade han galant. Det enda problemet var två "fjortisar som stog bakom och bara babblade en massa".
Han börjar bli stor den lilla sonen....
4 kommentarer:
Wow, så stor redan. Ibland vill jag stopppa tiden.
Duktiga duktiga E!!
Och duktiga mamman som låter sonen vara stor, svårt att släppa skulle jag tycka!!
Kraaaaam
Dom klarar mycket mer än man tror!
Får bra självkänsla/säkerhet.
Det är alltid nervigt första gången när man låter dom göra något nytt men när dom bevisat att
dom klarar det så blir man sååå NÖJD/GLAD/STOLT mamma.
Har själv 2 tonårsbarn, så jag har gått igenom samma sak! (Få åka på bio själv, Gröna Lund, shopping)
Min yngsta var 9 år när hon började ta tåget till skolan.
Kram Marie
Mamma: Men eller hur. Var har jag varit under tiden han blev så här stor???
Sabina: Men visst e jag duktig. Klappar mig själv på axeln. ;-)
Kram
Marie: Ja inte är det lätt att ta det där första steget. Hade det inte varit för hans pappas boende hade det nog inte hänt än.
Kram
Skicka en kommentar