Första söndagen i advent

Jag saknar min lilla gos. Vill egentligen ringa och säga att jag gör det så det värker i mitt hjärta, men jag avstår nog. Avaktar lite. Tänkte istället berätta vad han sa när vi satt och åt senast han var här.

E- Mamma, det finns ett jättebra program på tv som man sitter å tittar på skärmar med frågor å så kan man vinna massa pengar.
Jag- Du menar postkodsmiljonären?
E- Ja precis. Om du var ett smarthuvud hade du kunnat vara med och vi hade varit miljonärer.

Kan inte låta bli å le och tänka att han är min smarta son som jag älskar över allt annat på jorden. Jag hoppas han har en bra första advent med sin pappa. Ikväll ringer jag å säger godnatt.

Äntligen helg

Idag är jag ledig. Här ska adventpyntas!!
Äntligen.

Årets julklapp?

Jag kommer iaf inte ta emot en julklapp med bilnycklar i...

E kan inte sova

Varför kan han helt plötsligt inte sova. Bara sådär helt plötsligt vill han inte, kan han inte. Han var lite sån precis när vi skilde oss, jag och hans pappa, men det gick ju över till slut. Iaf hyffsat.
Jag gav upp ikväll och han sover nu i min säng efter att från åtta till halv tio försökt med allt. Kom fram till följande:
Att bli arg hjälper verkligen inte.
Att tjata hjälper heller inte.
Att vara hård och följa alla uppsatta regler för hur nattning ska gå till fungerar inte heller.
Att vara vänlig och kramig...nä inte det heller.
Ingeting fungerar.
Ja förutom att han fick sin vilja igenom och sova i min säng. Han poängterade att han iaf vill ha kvar sin säng vilket jag tyckte var onödigt när han ändå inte vill sova där. (det kom ur mig när jag var arg)

Å jag hatar när humöret tryter. När han efter femtielfte gången ropar från sitt rum: "men jag kan iaf inte sova"
Vad har jag för rätt att bli arg. Blev mina föräldrar arga på mig när jag inte kunde sova. Nej jag tror inte det. Jag minns iaf inte det. Jo, en gång när jag var tio och kom in i mammas och pappas säng och pappa sa åt mig att jag för stor nu. Jag håller med. Men jag kommer inte ihåg att jag blev lessen. Får fråga mor och far.
Gick in till syrran istället.

E har ingen snäll syrra eller brorsa att krypa ner hos.

Bara en elak mamma. Som blir arg.

Så jag är lessen Caesar, men vi kommer att bli tre i sängen när vi flyttar ihop för jag orkar inte tjatet och bråket och tjafset. Jag ger upp.

Hur tänkte dom nu?

När eu topp mötet var i Stockholm så stängde dom av ett körfält på motorvägen mellan Stockholm Arlanda. Det var irreterande.

Igår kom det en rysk gubbe till Sverige. Tydligen den ryske presidenten. Då stängdes motorvägen av helt mitt på dagen. Då var jag på jobbet så jag tänkte inte på det, men jag kan tänka mig att det var irrterande.

Idag skulle den här ryske herrn hem igen. Då var det dags att stänga av alla vägar och broar igen. MELLAN FEM OCH SEX PÅ KVÄLLEN!!!! Hur tänkte dom då? "Ok, folk har inte barn som ska hämtas på dagis, inga som ska på träningar, inga som är hungriga och vill hem, låt oss stänga av alla färdvägar så att folk blir glada och på gott humör." Jisses.

Om den svenska kungen eller statsministern åker iväg utomlands, vi säger till Ryssland, hur gör dom då? Stänger dom också av alla vägar bara för dom??

Å vad jag längtar

Likt ett barn dagen innan julafton längtar jag efter december. Nej det var fel...jag längtar till nästa helg för då börjar julen för mig. Då är det stora julbakar helgen. Då ska pepparkakorna, lussebullarna och matbrödet bakas och det görs enligt tradition hos mor och far. Å vad jag längtar.

Sen är det första advent helgen efter.

Å vad jag längtar...

Bekännelse

På min balkong står en sån här:



Den inköptes traditionellt på Ica Maxi för nästan två veckor sen, i oktober alltså. Så ja, jag var tidigt i år också.

Men bara för att den står där innebär inte att man får dricka av den än. Om tre veckor, lagom till första advent, då ska jag ta en.

En dag som denna, grå och grå, då längtar jag som mest efter ljusstakar och stjärnor och ljusslingor. Kanske att ljusslingan till balkongen kommer upp imorgon redan. Nåt kul och glatt måste man väl få redan nu...eller??

Å när jag ändå håller på att bekänner så kan jag meddela att....

Tidningen Allt i Hemmets julnummer dök ner i brevinkastet i måndags och i tisdags inhandlades Drömhem och trädgårds julnummer. I like alot!

Så där. Nu har jag erkänt att jag är hopplöst galen i julen.
I år också.

Vart tog alla gentlemän vägen?

Måndag kväll. Det är en mörk kväll i början av November. Blåsten kyler ner och det enda målet för kvällen är att ta sig hem. Hungern börjar göra sig märkbar och tröttheten grusar i ögonen.

Ut från kontoret, med bara en tanke i huvudet. Nu vill jag hem. Hem till min älskling. Hem till mat och värme. Då ser jag det. Vänster bakdäck har nästan ingen luft kvar. Luften går ur mig också och jag inser att det kommer att ta lite längre tid hem.

Kör till närmsta mack och försöker fylla på lite luft. Mackens luftanläggning är trasig får jag veta av den ensamma killen på macken. "Du bör nog byta däcket, och jag kan inte och får inte hjälpa till. Har ingen försäkring för det".

Med en stor suck är det bara å kavla upp ärmarna.
Klarar av det! Jag kan själv. Det stärker.

Men vart tog alla gentlemän vägen. Inte en enda stannar och frågar om jag vill ha hjälp. Kanske jag hade velat det.

Nu gick det utan er hjälp så ni kan krypa tillbaka under era stenar och mörka utrymmen.