Tårta och gudmor

SÅ var den här helgen över också och det har varit kalas i dagarna två. Oj oj oj vad jag har ätit gott! Glömde bort allt vad Viktväktarna lärt mig under dessa 48 timmar.

Igår söndagen den 28 juni var det dop i den kungliga huvudstaden. Mosters lilla älskling fick äntligen ett namn. Axel Erik heter han nu. Och jag fick vara gudmor! Yeeej. Känner mig så stolt.

Fick även äran att baka doptårtan. Tadaaa:




Läste en dikt i kyrkan som min syster fått av en vän:

Att få ett litet gudbarn är en gåva och en ära,
att vara så betrodd att stå ett liv så nära.
Man länkas till varandra med ett gudomligt band,
så själsligt är man nära fast man bara ses ibland.
Ett gudbarns liv man följer av omtänksamma skäl,
för man har fått en uppgift att se till barnets väl.
Och även i det tysta finns detta alltid kvar,
att man känner något särskilt för det gudbarn som man har.

En härlig helg helt enkelt.

Bröllopsdag nr 60

Den 25 juni 1949 gifte sig min mormor och morfar bara 20 år gamla. Idag, 60 år och två dagar senare firades det med stort kalas i deras trädgård. Ja även att de båda fyller 80 år i år firades. Nästan alla var samlade och vi åt massor med gott och somliga drack även goda drycker därtill. Är egentligen utan E den här helgen men även han var med.

Allt var perfekt och en å annan tår föll från de samlades ögon. Mor tyckte jag skulle hålla ett tal till de båda, men jag hann inte tänka och ska jag hålla tal ska det vara på riktigt.

Men det var andra som visade hur mycket mormor och morfar betyder för oss. Morfars bror tillexempel, han sjöng De sista ljuva åren. Har aldrig tänkt på att texten är så tragisk men ändå så vacker. Tillhör ju inte en av låtarna som spelas allt för ofta kanske.



Sen höll morfar tal. Rösten höll inte riktigt när han förklarade sin kärlek till mormor. Å så fina dom är. De bästa morföräldrarna man kan tänka sig. Alltid så goa och glada. Aldrig några bekymmer och aldrig några problem. När morfar höll sitt tal var det väldigt svårt att hålla sig från att gråta en liten skvätt. Tänk att vara så kär efter 63 år tillsammans.

Hade jag kunnat sjunga hade jag valt den här:



Gillar den skarpt. Sjöng lite grann för morfar när inte så många andra hörde på.

Så mormor och morfar, jag vet att ni inte läser min blogg men jag älskar er och jag önskar ni må leva många hundra år till. Tack för allt ni gjort under min uppväxt, tack för alla somrar ni förgyllt, alla pepparkakshjärtan till jul, alla plättar till frukosten, alla fisketurer och husvagnssemestrar. Tack för all kärlek och tack för att ni finns. Vi ses snart igen.

Det är mycket nu

Återkommer strax. Har lite mycket på agendan denna vecka och helg.

Snart är det över

Men jag säger ändå glad midsommar på er.
Hoppas ni haft en underbar helg med era nära och kära.

Den här midsommaraftonen blev en känsloblandad upplevelse.
Den 19 juni för fem år sen stog jag klädd i vitt och trodde att jag skulle leva mitt liv med en å samma man för evigt.
Den 19 juni för ett år sen lämnade samma man det gemensamma hemmet för att sova hos henne. Midsommar för ett år sen "firade" jag i Gottröra (tradion i flera år med mammas släkt) med E. Han blev sjuk och kräktes precis innan dansen runt midsommarstången började.
Den 19 juni 2009 firade jag midsommar med min lille son och min nya kärlek och hans dotter hos hans syster i Norberg. Det blev ett par trevliga dagar även om mina tankar ibland vandrade iväg åt annat håll.

Idag kom vi hem och jag och E åkte till mor och far och åt. Efteråt behövde vi handla hem lite frukost och lite ingredienser till mitt bullbak imorgon. Vad kan man annars göra en lördagkväll och dessutom midsommardag än att gå på Ica Maxi? Kan säga att det var väldigt lugnt och behagligt att handla nästintill ensamma. Hursomhelst. När i kom till mjölhyllorna sa plötslig E:
"Men ska vi inte fira midsommar i Gotröra som vi brukar"
C: "Nä, inte i år blev det så. Inte ens min mamma och pappa gjorde det"
E: "Vilken tur, jag vill aldrig mer göra det, jag mår illa bara jag ser den där kyrkan"
Tänk att det satte sig så djupt. Känns inge vidare.

Nu ligger han å sover i min säng. Den där knäppa grannen brevid hans rum har skällt och gormat så han kunde inte somna. Var påväg in och tala om för henne att min son blir orolig när hon låter sådär, men fegis som jag är så vågade jag inte. Så nu ka jag borsta tänderna och sen krypa ner brevid honom.

Ingen vanlig dag

Idag är det Sabinas födelsedag!! Hurra hurra hurra hurraaaaaa!

Grattis världens snyggaste Sabina.

I love REA

"Prisa gudarna, här kommer skatteåterbäringen!!!!"

Och när den kommer kan man antingen spara på ett bra sparkonto (tex SevenDay Finans som f.n har 3,40 i ränta) eller spendera dom. Och eftersom jag känner mig lite nere ibland och har hört nånstans att shopping och choklad är det bästa när man är lite dyster så är inte jag sen med att spendera. Och är det dessutom rea som nu så är det ju än mer underbart.

Igår shoppade jag kläder till "mosters lilla älskling" (han har ju snart namnsdag) och till min egen lilla älskling. Ja jag köpte ett par skor, dock ej på rea, och en vit topp till mig själv, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att jag kom hem med kläder som skulle kostat 2050:- men nu bidde det bara hälften drygt. Å gu så underbart härligt.

I torsdags var det skolavslutning för E. Hans första sommarlov börjar nu och till hösten börjar han skolan. Oj oj, vilken stor kille. Eller somarlov är väl att ta i. Det blir fritids ett par veckor tills semestern börjar, men jag tror han får det riktigt roligt på fritids också. Kompisar att leka med och massor av yta att röra sig på.
Han går nu på skolan jag själv gick på. Iof har dom rivit hela den skolan jag gick i för den var bara en stor svampodling på slutet. Men vad som är värre är att dom dessutom har ändrat hela avslutningen. När jag gick där tågade alla klasserna till berget bakom skolan som heter Råberget. Nu var det istället utanför skolmatsalen. Kändes fel. Men det blev skolavslutning iaf och alla dom små i förskoleklassen var så söta när dom sjöng pippis sommarvisa.
Caesars dotter var konferencier och var så duktig. Tror att hon kommer att bli något riktigt stort i framtiden. En riktig stjärna.

Dags att piffa till sig inför kvällens festligheter. Det är invigning av puben på den lilla pizzerian här i det lilla samhället. Kan bli riktigt kul. Vad ska ni göra?

Ett år sen

Ett år har gått. Många vatten har flytit under broarna sen dagen då jag snokade i Ts mobil och det stog klart att hans tanker var hos någon annan än hos mig.

För ett år sen den här tiden hade många tårar runnit ner för mina kinder och jag kunde inte se mig själv som singel. Vi var ju gifta! Inte kunde det väl vara meningen att vi skulle gå skilda vägar. Men tydligen var det meningen.

Och nu sitter jag här på min balkong i min lägenhet oh trivs ganska bra. E är just nu hos T och jag känner mig lite ensam. Det spelar ingen roll att det gått ett år, jag vänjer mig inte att vara utan min älskade E, min gos, min sllra käraste E. Tycker att det kan vara skönt en kväll, men sen vill jag bara ha honom här igen.

Men under den här tiden har det hänt så mycket fantastiskt i mitt liv som jag heller inte vill vara utan.

Jag fick en heldag i Malmö för Viktväktarnas räkning i höstas när jag mådde som sämst och precis flyttat in i lägenheten jag inte gillade. Dom fick mig att känna mig vacker. Fick så mycket beröm den dagen att jag nästan tror att jag faktiskt skulle kunna agera framför en kamera igen. Det var så kul att jag inte skulle säga nej om någon frågade om jag skulle vilja göra reklam igen.



Det största är min nya lilla kärlek, mosters lilla älskling. Tänk att han har blivit 4 månader. Han är så underbar och när jag ser honom känner jag så mycket kärlek och värme. Hans glada ansikte när han ser mig och hans underbara joller. Och tänk att jag ska bli hans gudmor. Jag är så stolt. Jag lovar att jag ska bli den bästa moster/gudmor du kan tänka dig. Jag ska alltid finnas där för dig.


Moster lilla älskling en vecka gammal

Och min Caesar. Utan dig hade mina dagar varit gråa och trista. Du förgyller mitt liv. Vi har känt till varann i en väldans massa år och inte kunde jag tro att det var du som skulle krama om mig och smeka min kind och viska i mitt öra att du älskar mig. Du var ju "bara en av mina vänners bror". Nu är du min drog och jag vill inte vara utan dig. Vi har nu varit tillsammans i fyra månader och jag känner så mycket kärlek. Du är så osjälvisk och så omtänksam. Älskar dig massor. Och dessutom har jag fått en till i mitt liv, din dotter. Hon är vacker som en dag och jag hoppas att jag får vara en del av era liv i många år. Det är så häftigt att ha en tonåring i mitt liv helt plötsligt. Fast jag känner mig fortfarande så töntig när vi umgås. Inte alls så cool som jag önskar. Men jag vänjer mig nog.



Så egentligen är jag kanske tacksam ändå att hon kom in i Ts liv. Att jag fick chansen att lära känna en annan Caesar än den jag kände innan.
En arbetskollega sa idag att det är så stor skillnad på mig nu. Att jag tänker mer på mig själv och mina egna behov. Att jag lyser mer. Och kanske har hon rätt. Inte vet jag.

För ett år sen trodde jag inte alls att det skulle bli så bra som det ändå blev. Det är dags att ändra lösenordet. Jag är inte längre krossad.

Dilemma

Jag vet inte hur jag ska göra imorgon. Det är den 6 juni, nationaldag och fotbollskval och vi är bjudna på två fester. Och som vanligt är jag veligare än veligast. Egentligen vill jag gå på fest nr 1. Vi kallar den så för det är ju den första inbjudan. Det är den festen Caesar vill gå på. Trevliga människor, trevlig stämmning, bra musik och fotboll.

Fest nr 2 är samma tema, trevliga människor, trevlig stämmning, bra musik och fotboll. Och jag tror kanske att E känner sig mer hemma där för det är kompisar från förr.

Dessutom är fest nr två med människor som jag har pratat med om att vi borde träffas snart. Borde jag inte gå dit då?

Men jag vill ju vara där Caesar är, annars blir det ju som i mitt förra förhållande igen. Fest påvarsitt håll. Och där finns också andra barn att leka med för E så det är ju ingen fara...men...hm...eh...

Och dom bjöd ju först...men....åååååå

Det är jobbigt att vara så poppis...

Vårruset 2009

Jag startade och jag kom i mål! Men jag är inte helt nöjd med tiden. Önskar så att jag var bara lite snabbare, typ 4 minuter snabbare. Men det verkar helt omöjligt. Hursomhelst, 29 minuter på 5 km i underbart soligt väder i Uppsala.

I år hade jag sällskap av Monica, även om vi inte sprang tillsammans, men det är så mycket roligare med henne.



Och en lite fanclub hade jag med också, mamma, systeryster och Mosters lilla älskling.



Nu är nästa mål tjejmilen 30 augusti. Jäklar om jag inte springer under en timme.