Äntligen

Idag låg den där på hallmattan. Allt i hemmet JUL. Gissa vad jag ska läsa innan jag somnar idag?

Battle

Antingen skrivs det ingenting....eller så skrivs det två gånger på enåsammadag.

Det blev en cykeltur iaf. Veligare människor får man ju leta efter. E kändes sig pigg i benen och det var riktigt skönt att väldigt sakta rulla iväg mot runstenar och fika hos mor och far. Det visade sig att det inte var en runsten högst upp på Kung Nordians hög, bara en gravsten. Men nu har vi varit där iaf. Hemmåt cyklade jag själv och mor skjutsade en trött E och hans cykel hem. Tack mor!

Just nu lyssnar granne till höger på Lugna favoriter så högt så vi andra skulle slippa ha stereo. Granne till vänster lyssnar på nåt lite mer rockigt. Jag slängde mig in och drog på min stereo med Alicia Keys. Så nu är det ett musicbattle med stereosarna här. Jag vinner med denna fantastiska kvinna och underbara skiva.

En låt tillägnad mig och alla andra en mammor där ute, både ensamma och alla andra:
Superwoman, Alicia Keys.



Egentligen ville jag visa den här underbara videon som jag bara gråter till, men jag hitta ingen länk. Så det fick bli en livespelning från Madrid istället. Alldeles, alldeles underbar.

Å vet ni, jag lyckades bli övertalad och lät E gå till kompis A när vi nu kom hem. Så han är där just nu. Ska laga mat och ringa när han ska komma hem. De ni.

Segt

Lördag igen och inte ett inlägg på hela veckan. Skärpning!
Det har iof inte hänt så mycket och i torsdags när jag skulle skriva nåt fungera inte Blogger som den ska. Verkar vara lite störningar nu med...men peppar, peppar...

E är hos mig och vi ska aldeles strax ut på en tur. Vi hade planer på att cykla, men det blir nog bilen istället. Det stomar nästan där ute och E har varit på hockeyskola så han är rätt mör i benen.
E har fått nån sorts dille på runstenar och nu vill han se alla häromkring och det är många. Men vi ska inte ta alla 1 392 idag som finns i Uppland, men vi ska iaf besöka Kung Nordians hög. Det är en gigantisk grav med en gigantisk runsten högst upp. Önskar att jag kunde berätta mer i detta spännande ämne. Kanske efter vårt besök. Jag hoppas det finns en liten informationstavla som jag kan snappa upp lite fakta om denna fornlämning. Försökte göra lite research på nätet, men hitta inte alls mycket. Besvikelse. Vill ju kunna brilljera när E ställer kluriga frågor.

Och frågor det ställer han. Hela tiden. Ofta har jag ett svar, men lika ofta undrar jag också "varför".

En sak som är svår att förklara och som jag har väldigt jobbigt med, det är att när han är hos mig vill jag vara varje minut med honom. Men så vill han hem till nån kompis och leka. Och egentligen vill jag att han ska få leka, men samtidgt vill jag ha honom hos mig. Så han får ju såklart leka här med en vän. Men som idag, på hockeyn träffar han en gammal kompis från förra skolan och dom vill genast leka med varann efter hockeyn. "Jag kan väl få åka till R, snääääälla" och så klipper han med sina stora ögon med dom långa ögonfransarna, lägger huvudet på sne och ler. Å så tjata, tjata, tjata. "men varför få jag inte det, snälla mamma" Det är inte det att han inte får, men inte just idag och hur förklarar man det. Att man helst av allt bara vill ha honom för sig själv. Det är ju jätte tråkigt att bara vara med sin mamma hela tiden.

Men nu ska vi iaf ut på runstensturné. Trist för er att jag inte har nån kamera.

Trevlig helg på er.

Nya bilder av lägenheten

Det är inte riktigt färdigt än, men i stort sett. Saknas lite tavlor, gardiner och annat som får lägenheten extra mysig. Men detta är det jag åstadkommit hittills med en massa hjälp av min underbara familj:

Välkomna in i Köket




E´s rum, med efterlängtade flammor.





Mitt rum.
Trädet är på plats ovanför huvudkudden. Första natten satt det kvar, men när jag kom hem från jobbet låg alla klisterbitarna på golvet och i sängen. Satte upp det igen i en annan stil på kvällen. Ville inte ge upp om mitt fina träd. Sov hos mor och far i natt och det var tur för i morse när jag kom tillbaka till lägenheten låg alla bitarna nere igen. Nu sitter trädet uppe igen med lite extra dubbelhäftande tejp. Hoppas jag slipper få ett träd i huvudet i natt. Vill varna er andra som blir sugna på att köpa ett sånt här på IKEA. Förstår inte vad det ska vara för underlag för att det ska sitta uppe. Åker det ner igen kommer det inte upp igen.




Vardagsrummet och mitt rum






Badrummet med nya skåpet och ny spegel



Och till sist hallen



Som sagt, inte färdigt än, men jag ska väl bo in mig ett tag innan det blir "helt klart". Nu ska jag sippa på min alkoholfria cider, äta lite chips och titta på tv. Jag har min underbara E hos mig. En bonusdag, inte illa.

Ännu en tung dag

Fick en tung kartong med alla fotoalbum med mig från huset ikväll när jag var och lämnade E. Ska tydligen sortera ut bilder som jag vill ha osv. Det är tungt. Även bröllopsbilder och andra minnen.

Att lämna E var tungt. Den här gången har vi haft det så bra tillsammans. Även om gårdagen var tung, så har vi haft det riktigt bra. Vi har haft tid för varann och vi har varit hjälpsamma och snälla.

I måndags var också en tung dag. T gör plats för henne. Redan. Det är tungt.

Ikväll var det inte kul att lämna det lilla huset på landet. Huset med minnen från Es första år i livet. Ville stanna.

Kom på mig själv med att jag inte kan titta T i ögonen längre. När vi pratar tittar jag förbi honom. Trots allt som hänt gör det ont. Känns orättvist på nåt sätt.

Inbillningssjuk?

Min E hade så ont i magen i morse. Så ont så han trodde att han var tvungen att kräkas. Jag försökte verkligen att få med honom till skolan för att sen själv åka till jobbet. Han grät och mådde så illa.

Så tillslut hade han övertygat mig så jag gav upp och ringde alla som borde få veta. Efter sista samtalet var ringt frågade jag hur han mådde.
"Lite bättre, men nu har du ju ringt till skolan så nu måste jag väl vara hemma" sa han och grät en skvätt till. "Blir du arg nu mamma, för att jag inte är sjuk?"
Med facit i hand var det kanske inte nödvändigt att vara hemma idag, men midsommaraftonens illamående sitter fastetsat i bakhuvudet. Jag trodde inte på honom då heller. Trodde bara han var ledsen för att T tagit sin väska och åkt ifrån oss. Det slutade ju med kräks och en bedrövlig midsommar. Jag tog helt enkelt det säkra före det osäkra idag, är det straffbart måntro?

Jag är lite kluven. Ska jag bli arg och skälla eller bara säga "ok för den här gången, men gör inte om det."
Jag tror, jag vet inte, men jag tror att det är lite hjärnspöken som trasslar. Jag är inte utbildad hjärnspöksdoktor, men jag misstänker att någon egentligen mår så pissigt över att hans föräldrar inte bor ihop, att den ena föräldern är ego och för det mesta tänker på sig själv i första hand. Den andra föräldern är en mes och kan inte bli arg och skälla. Han är ju mitt allt och jag göra allt för honom. Är det så illa att vara lite orolig för sin son. Jag hoppas jag får tillbaka det dubbelt när han blir äldre. I dagens samhälle får man inte vara hemma med sina barn en extra dag när dom är sjuka. Nä så fort som möjligt i med medicin, iväg till skolan så jobbet kan skötas.

Han känner sig osäker i skolan. Nya kompisar, ny miljö och nya intryck. Han har ju fått kompisar. En kompis har varit här både lördag, söndag och måndag och det har varit kul och glatt. Så egentligen förstår jag inte det där med att han inte vill gå till skolan.

Prata med T igår och när jag sa att E fortfarande gråter och håller mig kvar när jag ska gå från fritids på morgonen, då förstog han inte problemet.
"Det har gått över för mig. Du får väl busa lite så går det bra"
Men grattis T, att du lyckats. Grattis, verkligen. Och jag skulle vilja se om T kan busa med E när han med sina små men dock så starka armar håller fast benen och samtidigt gråter så hjärtskärande. Jag har ett hjärta och ett samvete, det kanske saknas hos dig T. Börjar iaf att tro det för det visas iderligen. Varje samtal något nytt som får mig att dö en smula till.

Fråga E om han hört sagan om Peter och vargen. Det har han sa han. Försökte förklara för honom att det är svårt att veta om han menar allvar när han nästa gång har ont i magen. Kan ju inte vara hemma så här varje gång det är minsta lilla.

Imorgon är det en ny dag. Då ska det gå. Då ska jag inte ge med mig. Han får väl kräkas då om det nu är så att han mår illa då också. Men jag ska inte ge mig. Ska inte.

Helgen som kom och gick

Så är det söndagkväll igen. Har varit en bra helg. Det har gått lite för fort, men annars en mycket bra helg.

Fredagkväll städa jag ur lite skrivbordlådor. Rensade sånt som inte behöver vara kvar, la undan sånt jag vill spara och lät sånt jag ska använda vara kvar. Kollade samtigt på filmen "Varannan vecka" och eftersom jag inte sett den tidigare så tappade jag nästan hakan när den börja med att broderns fru kommit på honom med att ha en kvinnlig vän som han inte berättat om för sin fru. Det var som om dom skrivit manuset efter det jag och T går igenom. Men nu vet jag ju att den är skriven tidigare så att så är det ju inte. Men väldigt myckat kände jag igen mig i. Jobbigt.
Precis när jag skulle gå å sova hördes ett ras inne hos grannen och sen hördes den lilla dottern skrika och gråta alldeles hjärtskärande. Ville gå in och höra om allt var ok, men lät bli.

Och appropå grannar. Just nu är grannen till höger om oss upprörd över något och hon svär som en tok. Därför sover E hos mig i natt. Det gick inte att somna där. Jisses! Jag är verkligen inte van med grannar och förstår inte hur det här ska gå. Får ju aldrig sova. Grannen till vänster, som har barn, väcker mig mitt i natten av gråt (barnens gråt), grannen till höger verkar ha lite problem. Grannarna ovanför är ok, tror jag. Det ena paret är i pensionsålder och känner far sen tidigare så dom är ok. Sen har jag mött en man från våningen ovanför med tom blick som inte hälsade och såg helt förskräckt ut när jag sa hej. Jisses alltså. Varför finns det inte så här små hus utan grannar för? Nästa jobb jag har ska bli projektledare på Skanska och där ska jag bygga små billiga hus, såna som jag kan bo i.

Tillbaka till helgen.
Lördag cyklade vi till innebandyskolan. E stormtrivdes. Tyckte det var jättekul och han var supersäker på att både passa och skjuta mål. Sen fick vi besök av Monica och Elsa från Fam Ohlson. Det blev lunch, äppelpaj och promenad i det lilla samhället. På kvällen efter middagen fick vi åter igen besök, den här gången av en klasskompis till E. Det var skoj. Det gick lättare att somna denna kväll, men väcktes tjugo i två av grannar till vänster som kom hem med gråtandes barn. Sen vakna jag vid fem, åter igen gråtandes barn till vänster och slutligen halv sju av min kära son.

Söndagen började med tvättstugan klockan sju så att det gjorde ju inte jättemycket att E kom intasasnde så tidigt. Helt ok tvättstuga. Ljus och fräsch och med stora torkrum och bra tvättmaskiner.
Sen åkte vi till Barnensdjungel, ett paradis för hoppsugna barn, för lek med kompis D. Satt å prata med kompis Ds mamma och det var så mysigt för det var så länge sen. E och kompis D har gått i samma dagis ute på landet och dom stortrivs ihop. Försökte få med kompis V också, men han var inte hemma.
Ikväll har vi haft gäster till middagen. Mor, far, systeryster och StorE kom och spisade trerätters. Mycket mumsigt och mycket trevligt.

Men nu ska jag försöka sova ett par timmar innan det är dags för ett nytt utbrott hos den ilskna grannen till höger och gråtande barn till vänster. Jisses alltså.

Jag har blivit med bredband

Tjohooo!
Idag kom paketet från Comhem. Nu har jag både bredband och telefon. Det känns så fantastiskt underbart och det som är väldigt skönt är att det faktiskt fungerar. Jag klarade av det alldeles själv att installera. Nu är det iof sladdar precis överallt i vardagsrummet, men det ordnar sig väl senare. StorE vet nog hur jag ska fixa det.

Hade en bra dag igår. Mer får jag inte säga. Det var skitkul, men resultatet dröjer ungefär lika länge som det tog för mig att gå ner i vikt. Visste inte att det var så hemligt innan, men nu säger jag inte mer än så här.

Dax å surfa vidare!

Viktig resa

Nu ska jag berätta det där roliga jag ska göra imorgon som jag nämnde i förra inlägget.

Jag vet inte hur många av er som vet, men augusti 2006 tog jag tag i min övervikt och besökte Viktväktarna för andra gången i mitt liv. Var så less på min kropp och hur jag mådde, alltid svettig och trött. Från augusti 06 till mars 07 gick jag ner sammanlagt 16 kg med hjälp av deras program och jag har sen dess lyckats hålla vikten. I vintras ringde Viktväktarna och sa att jag gått vidare till Åretsviktväktares delfinal. Jag var där , men gick sen inte vidare till finalen.

För ungefär två veckor sen fick jag ett samtal igen från Viktväktarna. Nu vill dom att jag kommer till Malmö i morgon för lite fotografering och för att berätta min story. Det är ju bara hur kul som helst ju. Så imorgon flyger jag till Malmö turochretur. Måste ju hem till min lilla gos som kommer på kvällen. Så det blir två roliga saker på en å samma dag.

Något som är lite sorgligt är att E ringde och var så ledsen ikväll. Han har packat en låda med leksaker som han ska ha med hem till mig och det var nog inte allt för lätt för honom.
"Jag vill att du flyttar hit igen mamma" sa han och grät så mitt hjärta gick i tusen bitar.
Stackars, stackars liten. Vi vuxna är verkligen elaka mot våra barn ibland. Han har inte valt det här och ändå måste han gå igenom det. Stackars.

Just nu är jag hos mor och far (igen) för att få skjuts till flyget imorgon. Annars har jag faktiskt sovit i min lägenhet tre nätter nu och det funkar riktigt bra. Hade grym hemlängtan i söndags. Fick sån där känsla som man hade när man var liten och var iväg på läger eller handbollscup. Saknade mamma. Precis som min lilla skrutt gör just nu. Å när han är med mig saknar han sin pappa.

Har inget bredband i lägenheten än, men en dator har jag. En väldigt snäll person har, som han uttryckte det, lånat ut en gammal laptop på obestämd tid. En gammal men alldeles utmärkt fungerande laptop så jag ska kunna blogga, betala räkningar, maila, surfa och E kanske kan spela nåt spel. Perfekt.

Har hunnit städa lägenheten idag också. Har fått undan alla kartonger utom det som ska till badrummet så nu ser det riktigt hemtrevligt ut.

Men nu ska jag sova skönhetssömnen så jag inte har påsar under ögonen imorgon vid fotograferingen. Ska drömma söta drömmar om min alldeles egna lilla gos. Snart kommer bilderna på lägenheten och jag berättar kanske i nästa inlägg hur min dag var i Malmö.

Inflyttning med förhinder

På allmän begäran kommer här ett inlägg.

Som ni kanske förstår så är det full fart just nu.
Flytten i helgen gick bra, smärtsam, men bra. Fick ner alla grejer till lägenheten på två vänder med pickup och släp som T fixat. Hela lördagen gick annars åt till att skruva ihop inköpta möbler från Ikea och till annat pyssel.

Bl a skulle min rara mor, ni vet hon som ställt upp med målning nästan varje dag i en månads tid, hon skulle kolla om man kunde sjystera kyl och frys i bakkant och inte bara i framkant. Hon kikade in och var helt enkelt även tvungen att prova om hon fick in armen för att nå skruvarna i bak. Att få in armen gick bra, men sen att få ut den gick sämre. Jag börja så där nervös skratta åt att hon låg där på golvet med armen fast i det lilla hålet under kylskåpet. Det var så synd om henne, men till slut fick hon ut armen med en del diskmedel och lite hjälp från en lite mer samlad Systeryster. Sen var hon helt svullen och tokblå på armen. Mor såg framför sig hur det gick för Emil när han stoppa huvudet i soppskålen och sen satt fast. Det har varit en syn om hon kommit in till doktorn med ett kylskåp på armen. Jag hoppades på att det skulle vara tvunget och ringa in lite vältränade brandmän, men som sagt, det gick ju bra till slut. Och skruvarna nådde hon inte heller.
Kvällen avslutades med ett försök att få upp skåp på väggen i vardagsrummet med en inte allt för bra borr. Vi gav upp efter 1½ timme, en slut borr och endast tre hål borrade.
Systeryster och StorE hade inte tänkt att komma dagen efter, men blev nu "tvugna" att komma tillbaka.

Söndagen gick jag till min fd svärfar och frågade om jag fick låna en "riktig" borrmaskin. Det fick jag. Snälla och rara svärfar hjälpte även till med att såga en spånskiva itu så att det blev rakt och snyggt. Tur man kan få hjälp ibland.
StorE lös som en sol när han fick gå loss med Hilti-borren.
"Det är som att skära i smör med varm kniv" sa han glatt och skrev genast upp en likadan på julklappslistan.
Alla skåp kom upp på väggen och allt annat blev färdigmonterat. Dessutom fick jag besök på kvällen av snällaste R som kom och satte dit lite golvlister på dom nya väggarna i vardagsrummet. Han kom trots sjuka barn och lämnade sin rara fru hemma med dom. Och för att inte tala om det trevliga besöket jag fick av två glassburkar BenochJerry och en Sabina.
Jag är verkligen omgiven av fantastiska människor. Jag kan vara ensam resten av livet, jag klara mig ändå. Vad ska jag ha en man till??

Appropå det hade jag och E en diskution till frukost i morse huruvida det skulle vara om jag träffade en pojke precis som pappa T träffat "den där andra" (jag sa såklart inte så, bara tänkte).
"Bara han är rik" sa han och fortsatte sen,
"och kanske han spelar fotboll, eller HOCKEY!!!" sa han med iver i rösten
"Ja han får gärna vara snäll också och gilla å leka med en 6årig pojke" sa jag för att tona ner min glädje åt att han tänker så lika mig.

Imorgon är det cirkus i det lilla samhället Rosers. E ville gärna gå dit och jag hade gärna tagit med honom på det. Men idag åkte han tillbaka till T igen. Ja idag, ni läste rätt. Jag har haft hon ett bonusdygn för T skulle spela golf idag. Jag klagar inte för jag har gärna E hos mig jämt. Skulle ha haft honom även på söndag, men så tyckte T att "hon" kunde väl passa E. Helt ärligt, jag tror inte T förstår hur jobbigt det här är för mig. Jag vill inte att E ska gilla henne. Det är skitjobbigt att höra honom prata om "henne" som om hon nästan är lite mer toppen än mig. Jag vet att E gärna är med henne så jag vet att när T kommer att ställa frågan så kommer han svara att han kan vara med henne. Det var vad han sa till mig när jag fråga om han kan tänka sig att vara med henne utan att pappa är med.
"Ja, det vill jag. Då ska vi spela tennis. Hon är så bra på det."
Och jag är fortfarande alldeles för svag för T. Jag kan inte med att säga till honom att jag egentligen inte litar på henne för fem öre och inte vill att hon ska vara med E. Jag kan inte låta bli å tänka på vad som kan hända. Men sån är jag, orolig för allt. Det är väl toppen att hon är snäll och att det funkar med E och henne, men det stör mig nåt så djävulskt. Och ja, jag vet, jag är och kommer alltid vara hans mamma, men det är ju så grymt jobbigt för hjärtat. Jag har ju nästan varit med honom varje dag sen han föddes.

Hursomhelst, det var ju inte det jag skulle skriva om egentligen ju...
Jag har fortfarande inte sovit i lägenheten. Hela helgen var all fokus på möbler och kartonger och jag kände att tid med E hade blivit lite åsidosatt så istället för att fortsätta packa upp i måndags så spela vi fotboll och myste. Och i tisdags jobba jag till nio och i onsdags blev det en tecknad film på kvällen, Beemovie. Så jag har knappt varit där sen i söndags, men ikväll åkte jag och mor dit och packade upp lite lådor och fixa lite. Nu är det snart klart och i helgen sover jag för första gången där.

Oj sicket inlägg. Nu ska jag sova. Imorgon är det tandläkarbesök på morgonen innan jobbet och efter jobbet blir det en tur till Ikea igen för att shoppa det som saknades förra fredagen.

Nästa vecka ska jag iväg på nåt väldigt skojsigt...men mer om det sen. Trevlig helg på er.