Bilder

Hon ler inte alls speciellt ofta mot kameran längre. Hon är mer sugen på att ta kameran om man kommer för nära. Men man behöver ju inte alltid le för att det ska bli bra bilder. Här kommer ett par....

Saknar och myser

J har varit borta sen i onsdags kväll å jag saknar honom. Massor.

Men jag passar på att njuta av all tid jag får med mitt E istället. Det händer inte så ofta nu för tiden upptäcker jag nu när det händer. Vi pratar och tittar på tv ihop. Och han är så otroligt rolig med sina små kommentarer och funderingar. Vi skrattar mycket. Det behövs.

Nåt lurt??

Vet inte riktigt ja vad som angripit min storgos. Han kom hem igår och mådde jättedåligt. Ont i huvudet och febrig. Låg till sängs hela dagen och åt inget, drack lite och sov mest. Fick en alvedon på em. I morse vaknade han kl sex och har varit vaken hela dagen. Ingen feber men trött och orkeslös. Trodde febern var tillbaka mitt på dagen, men inte mer än 36,9 som mest idag. Känns som det är nåt lurt. Antingen var det den snabbaste influensan ever, eller så har den bara tagit en paus och kommer tillbaka med buller och bång.

Kanske det blir kalas i morgon iaf då. Håller tummarna.

Åkte aldrig till Sabina idag. Vill ju inte riskera att smitta henne nu, ja ifall jag nu bär på någon baskilusk och ifall Vanessa fortfarande kan smittas med sin snoriga näsa. Hon behöver all styrka just nu. Men jag tänker på henne. Dag som natt. Längtar tills vi kan ses.

Men jag fick en dag med min storgos i soffan istället. Det hör inte till vanligheterna direkt och jag gick å hyrde två filmer. Madagaskar 3 och en hockeyfilm som innehöll mer slagsmål är hockey, men sonen var nöjd. Är glad att jag fick mysa med storgosen.

Annars är jag rätt nöjd så här på kvällen att jag sitter inne med tända ljus och värme. Där ute är det riktigt busväder med blåst och snöyra. Idag är jag glad att jag inte är hemlös.

Lagen om all jävelskap

Den där dagen då jag äntligen ska få träffa finaste Sabina närmar sig, men det verkar ju inte vara tur på något sätt just nu. Vanessa är lite halvsnorig sådär. Ja alltså så där så hon snorar ner min tröja, men hon är pigg å äter å sover som hon ska å ingen feber så hon är väl ändå hyffsat ok. Å så kommer sonen hem med feber och ont i huvudet. Så det ser mycket dystert ut på fronten att få träffa Sabina. Får ju inte smitta ner henne nu. Dessutom är det kalas för goaste gudbarn/kusin/systersonen Axel på lördag med en massa kusiner och sysslingar som man äntligen ska få träffa efter att inte sett dom på typ två år. Det ser ut som det kalaset ligger i fara också. Ja för vår del alltså. Å dessutom är Jörgen borta tills på tisdag.

Så nu undrar jag så här. 2013. Är det året då all jävelskap ska inträffa. Ok, den trettonde är ju inget tur nummer, men ska det fortsätta så här resten av året då vet jag inte om jag vill vara med längre. Ge mig något att skratta åt bums.

Steppa

Fullt med spring i benen...

En sån där dag

Idag är en sån där dag då jag känner mig en aningen mer bekymrad, mer tung och suckar mer. Allt känns liksom lite mer gråare än vanligt. Borde ju vara glad. Då gäller det att rycka upp sig å tänka på mer bra saker.

Jag är så otroligt glad att Sabinas op gick bra. Hon lever. Hon har en lång väg kvar innan hon kan andas ut, men tills dess är jag så otroligt glad att jag kommer få fortsätta att höra hennes galna humor, höra hennes vackra röst i singstar och få dansa med henne igen.

Jag är så glad att solen inte skiner idag för det gör att det ser mer dammigt ut när solens strålar letar sig in i köket.

Jag är glad för att vänner ska gifta sig. Då får jag gå på bröllop igen och det var sannerligen inte igår.

Jag är glad att Vanessa finns. Hennes leende, hennes skuttande, hennes små händer som drar mig i håret, hennes snoriga näsa, hennes skratt klockan fem på morgonen. Glad i dig.

Jag är glad att Erik finns. Han är just nu hos sin pappa och jag saknar honom. Precis som alla gånger han är där. Men jag är glad att dom bor i Vallentuna så han måste gå hem till mig efter skolan och äta upp allt vårt bröd och vara här tills hans pappa kommer å hämtar honom. Appropå det, borde han inte vara här nu??

Jag är glad att jag har Jörgen. Inte så glad att han lämnar mig och V för att åka till London ons-tis, men jag är glad om han kommer hem och om han kanske har med sig någon fin present. Eller iaf kommer hem...

Jag är glad att jag har en inkomst fast jag inte jobbar just nu. I vissa länder får man inte vara hemma så länge efter att man fått barn som här och jag är glad att jag har ca 7000-9000 i månaden och att det räcker till hyran och alla försäkringar, sen är jag glad om jag har råd att klippa mig. Annars är det lockande att raka av allt hår för att slippa den utgiften samt kostnader för schampoo och balsam. Men jag är glad att jag har hår.

Sådär, vet inte om jag känner mig så mycket gladare än, men det kommer nog. Jörgen kallar mig för en argbigga och kanske han har rätt. Men det känns som om jag borde vara gladare än jag är.

Sabina, i vått å torrt