Sov så gott

Jag minns det som igår, dagen då du första gången knackade på vår dörr. Erik var bara två månader och jag bar honom i min famn.
- Hej, vill ni köpa majblommor?
Det var därför du kom hem till oss i det gula huset på landet.
Du var tio då och blev alldeles kär i min lilla Erik Glad och full av energi.

Erik började på dagis och det var din mamma som tog så väl hand om honom. Han älskade att gå dit och han älskade att leka med dig. Någon gång följde han t om hem till er när det körde ihop sig och vi inte hann till dagis.Han såg upp mot dig. Vi gick hem till er ibland för att du skulle lära honom allt om gitarr och om tennis. Han frågade nästan varje dag om vi kunde gå till er. Och du tog emot honom. Som en storasyster.

Åren gick. Du började gymnasiet och jag flyttade ifrån det gula huset på landet. Vi skulle ju ses, men det blev aldrig av. Fick höra att du mådde dåligt och vi hördes ett par gånger. Sa att jag ville hjälpa dig, men det var inte tillräckligt.

Och idag läser jag i den lokala tidningen att du inte längre finns. Varför? Sitter med tårar och tusen frågor. Mina tankar går till din mamma, din familj. Önskar jag kunde göra något.

Sov gott lilla Emelie. Sov så gott.