Idag är en sån där dag då jag känner mig en aningen mer bekymrad, mer tung och suckar mer. Allt känns liksom lite mer gråare än vanligt. Borde ju vara glad. Då gäller det att rycka upp sig å tänka på mer bra saker.
Jag är så otroligt glad att Sabinas op gick bra. Hon lever. Hon har en lång väg kvar innan hon kan andas ut, men tills dess är jag så otroligt glad att jag kommer få fortsätta att höra hennes galna humor, höra hennes vackra röst i singstar och få dansa med henne igen.
Jag är så glad att solen inte skiner idag för det gör att det ser mer dammigt ut när solens strålar letar sig in i köket.
Jag är glad för att vänner ska gifta sig. Då får jag gå på bröllop igen och det var sannerligen inte igår.
Jag är glad att Vanessa finns. Hennes leende, hennes skuttande, hennes små händer som drar mig i håret, hennes snoriga näsa, hennes skratt klockan fem på morgonen. Glad i dig.
Jag är glad att Erik finns. Han är just nu hos sin pappa och jag saknar honom. Precis som alla gånger han är där. Men jag är glad att dom bor i Vallentuna så han måste gå hem till mig efter skolan och äta upp allt vårt bröd och vara här tills hans pappa kommer å hämtar honom. Appropå det, borde han inte vara här nu??
Jag är glad att jag har Jörgen. Inte så glad att han lämnar mig och V för att åka till London ons-tis, men jag är glad om han kommer hem och om han kanske har med sig någon fin present. Eller iaf kommer hem...
Jag är glad att jag har en inkomst fast jag inte jobbar just nu. I vissa länder får man inte vara hemma så länge efter att man fått barn som här och jag är glad att jag har ca 7000-9000 i månaden och att det räcker till hyran och alla försäkringar, sen är jag glad om jag har råd att klippa mig. Annars är det lockande att raka av allt hår för att slippa den utgiften samt kostnader för schampoo och balsam. Men jag är glad att jag har hår.
Sådär, vet inte om jag känner mig så mycket gladare än, men det kommer nog. Jörgen kallar mig för en argbigga och kanske han har rätt. Men det känns som om jag borde vara gladare än jag är.
4 kommentarer:
Hahaha glad att du har HÅR ska du apsiluuuuut vara, annars surar jag ut;))
Kan inte sjunga längre, så problem med rösten, jag kan humma och försöka svänga med i låtarna. Dock ska vi inte utmana ödet och förlora vår ev yasuragi vistelse ;))
Världens finaste barn ska man vara glad över och att man får vara med dom MEN det kan man inte alltid uppskatta.
Tro mig. Det enda jag önskat nu är att få mer tid med barnen.
Å nu när jag är hemma orkar jag knappt :((
Grissjukdom!!!
Ses fredag??? Om du orkar komma hit och om ni är friska???
Lav jo schnyggo
Grissjukdom så sant. Den kan dra dit solen inte skiner och stanna där. Jag kommer. Som jag har längtat :-) . Du kan va schnyggo ;-) Lav jo rajt back
Fint skrivet, nästan en tår bakom ögat...
Anonym: Tack...
Skicka en kommentar