tisdag 8 maj 2012

Hur går det för mig egentligen

Jodå, det är ok. Växer och blir större och större om magen och det rör sig där inne. Så härligt. Mår väl ganska bra, men börjar känna mig trött igen efter en liten period med mycket styrka och energi. Börjar få lite känningar av förvärkar redan och det gör mig ju såklart lite orolig. Orolig är ju mitt mellannamn. Det är ju ändå tio veckor kvar (helst) och jag vill nog hinna flytta ihop innan det är dags. Men just nu är det lite mycket och jag känner mig lite stressad. Borde nog ringa Mama Mia och kolla om det är ok med sammandragningar och värkar så här ofta. Som J sa "om du inte ringer så ringer jag". Kanske skulle hjälpa. Fast jag tycker ju att min barnmorska är lite typ "du är gravid, du ska vara glad och inte klaga när pulsen blir lite hög, det blir svårt att andas, och sammandragningarna kommer och går." Medan läkaren jag träffat pratar om sjukskrivning så fort jag ser henne. Men nu kanske det inte vore en sån dum idé egentligen. Kanske jag ska svälja envisheten och sturnta i att kämpa så mycket. Jag känner ju själv att jag inte mår hundra just nu. Det är obekvämt att sitta vid en dator hela dagarna och att stå går inte mer än 5 minuter.

Det är ju lite olika i olika länder. Det finns såklart fördelar och nackdelar överallt. Men som jag förstått det ifrån kollegorna som kommer från Lettland och Estland så får man betald ledighet under graviditeten och är hemma minst tre år med barnet. Dom tycker att det är helt galet att vi lämnar våra barn på dagis så tidigt som efter ett års dagen.
Men i Schweiz där jag har en vän som bor där hade hon tur som hade sparat en månads semester så hon kunde vara hemma i fyra månader (tror jag det var). Och pappan hade en hel dags ledighet i samband med förlossningen. Sen när vän C skulle tillbaka till jobbet tittade chefen på henne helt oförstående och undrade om hon inte skulle vara hemma med sitt barn nu. Allstå utan inkomst, arbetslös, hemmafru typ. Så det är ju inte alla som har det så bra som vi har, även om man skulle kunna ha det ännu bättre.

Avslutar med en nytagen bild. Så underbart att vara gravid och jag är det gärna en stund till.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vad snyggt du försökt gömma magen i det mörka, men det lyckades inte helt.
Mamma

Sabina sa...

Du är såååååå fin, saknar dig nu, igen jaaa jag vet;)

Puss å kram

du är det viktigaste ditt liv! sa...

Åååh! Fina Cicci!
Kraaaaam! <3

CiCCi sa...

Mamma: Hahaha, försöka duger ju. Tror t om att jag försökte dra in magen lite ;-) Kram

Sabina: Å jag saknar dig, varje dag tänker jag på dig och längtar tills vi ses igen. När blir det?
Kraaaam

Jennie: Å tack fina Jennie. Känner mig stor men jag gillar det. :-) Kraaaamar