Efter att ha sett ett avsnitt av mina favvo tjejer i Desperate housewives och gråtit ett par liter tårar över att Susan förlorade sin make inser jag ännu mer att det är så viktigt att vi träffar en jurist snart. För tänk om det händer något. Tänk om....usch...nä vill inte tänk om egentligen, men å så viktigt att få allt på papper om det skulle hända något. Vi har ju varsitt barn och snart ett gemensamt. Å olika skulder och tillgångar. Ganska rörigt faktiskt. Så det är något att lägga till To do listan...
Och det känns som en ganska liten skitsak i jämförelse med om något skulle hända med min älskade Jörgen.
Att leva utan honom känns inte som ett alternativ. Jag skulle inte klara mig utan hans leende, hans fina ögon som tittar på mig med värme, hans kramar som lugnar mig när jag är arg och hans varma läppar mot mina. Hans ömhet och hans omtanke. Jag är världens lyckligaste där jag är just nu. Jag älskar hela honom och klarar mig inte många timmar utan att jag saknar honom så det gör ont. Hur sur jag än kan vara så blir han inte smittad av det utan snarare ger han sig inte förrän jag mår bättre igen.
Ett liv utan min Jörgen är som en solsemster utan sol. Som en pub utan öl. Som en påse godis utan hallon och lakrits döskallar. Som en bil utan bensin. Som en natt utan sömn.
Som kärlek utan dig...
2 kommentarer:
Vilken underbar kärleksförklaring...
Det är han värd....
Skicka en kommentar