En fundering

Om det var männen som var gravida hur skulle det se ut då???

Skulle vi kvinnor ha samma inställning som dom äldre männen har då?
"Det är väl inte du som är gravid det är väl din fru?"  Skulle vi verkligen säga så, fast tvärtom? Skulle vi ha lika liten förståelse att den parten i förhållandet som bär på det lilla knytet behöver all hjälp och stöd han (i det fallet) kan få. "Varför ska du har tio dagar ledigt i samband med födseln, det är väl inte du som ska föda?" Skulle vi verkligen säga så om vi inte visste vad det innebär att bli stor som ett hus på en kort tid. Att ha hormoner som gör att man blir irreterad på minsta motgång, gråter för minsta orättvisa, mår illa i sjutton veckor, har ont i ljumskar, i revben och rygg och nacke. Varför kan män i åldern runt 60 inte fatta vad vi går igenom och behöva visa så liten respekt? Varför?

Det går att vara ensam i en graviditet, men det underlättar fan så mycket när man åtminstonde är två. En som stöttar, bär saker, hjäper till med matlagning och tvätt när man bara vill ligga i soffan och må pyton ifred. Men det gjorde nog aldrig dom där männen när dom skulle bli pappor för hundra år sen. Kvinnorna som fick barn förr måste ha varit något av en annan sort än vad vi är idag.

Inte alla äldre män såklart. Inte min pappa iaf. Men dom med eget företag.

Om jag tänker efter finns det kanske kvinnor som inte fått barn som tänker precis så som männen tänker. Så säkert hade vi haft minimal förståelse vi med. Men ibland önskar jag att vissa män kunde få sig en mage att bära omkring på i minst fem månader (det är ju inte så tungt i början), en dos magsjuka i sjutton veckor och så lite urinläckage på det. Undrar om de då skulle säga något när man sitter i soffan och suckar och tycker att det är lite jobbigt just nu. 
Och jag säger det igen som jag sagt förut att trots alla negativa krämpor som tillkommer med en graviditet så är det så underbart när man känner det lilla knytet röra sig där inne att det slår allt det där jobbiga med hästlängder. Och kanske så skulle dom där männen förstå lite hur det känns när dom försöker ta det här underbara ifrån pappan genom att slänga ur sig kommentarer som gör att man knappt vågar be om dom tio dagarna för fan vet om man har ett jobb att återvända till sen. Och att ens fundera på att pappan sen skulle vilja vara hemma ett halv år är väl ingen idé kan jag tänka mig.

Börjar förstå att vi kvinnor har sämre lön vi som är så besvärliga att vi är dom som bär på barnet och sen stannar hemma från jobbet minst ett år. Vilken börda vi måste vara. Bättre vore det nog om det var förbjudet att få barn. Det borde kanske vara straffbart helt enkelt. Inga som vabbar heller. Varken män eller kvinnor. Tänk vilken fantastisk värld det skulle vara. En stund iaf. Alla skulle kunna jobba hela tiden. Inga besvär och inga stressade småbarnsföräldrar som skulle kunna jobba över utan att behöva tänka på dom där hemma.

Nä, man skulle man blivit. Och egen företagare. Och ensam. Fast fan vad tråkigt det låter.
En liten fundering bara....