lördag 14 april 2012

Besök på BB

Igår morse vaknade jag efter en ganska jobbig natt. Sovit uselt och drömt en massa konstigt och vaknat på "fel sida". Har nämligen läst nån riktigt dum artikel om att i dom fall bäbisen dör i magen har mamman sovit på rygg eller på höger sida. Tydligen har det visat sig att om man sover på vänster sida är det bättre för annars finns det risk att man stryper syretillförseln till bäbisen. Sååååå det har ju lett till att jag sover mest på vänster sida och fått ganska ont i vänster höft och axel/nacke. Inte bra. Så varje gång jag vaknar på "fel sida" får jag ju nästan panik.

Så efter denna ganska jobbiga natt kände jag mig ganska slut och påväg till jobbet kom jag på att jag inte känt nån bäbis röra sig på morgonen. Ingen liten kärvänlig spark eller killande. Väl på jobbet drack jag iskallt vatten, men ingen vaknade där inne. Blev ju såklart liiiiite orolig så jag ringde min älskade J och oroade honom också. Det är väl så man gör. (Å jobbet var jag ju redan på så jag behövde inte ringa chefen först den här gången) J sa åt mig att äta lite godis också. Klockan 8 på morgonen!! Men jag gjorde såklart som han så mig. Inte svårövertalad där inte.

Fortfarande inga tecken på bäbis. Skulle ändå till Mama Mia å lämna urinprov på förmiddagen så när jag ändå var där nämnde jag det för receptionisten å hon fixade en tid hos min barnmorska. (Fick vänta en halvtimme så jag hann jobba en stund innan)

Barnmorskan hittade hjärtljud å jag kunde börja andas normalt igen. Spänningarna släppte och tårarna kom. Dom bästa hjärtljuden ever. Som rutin måste det rapporteras till BB Stockholm som vi (läs jag) valt som BB. Dom ville ha in mig på kontroll. Så jag åkte dit.

Ringde stackars J som oroligt fick fortsätta att vänta på jobbet på slutligt besked. Men jag tyckte verkligen inte att han skulle behöva åka från jobbet . Jag hade ju hört hjärtljuden. Dock hade jag fortfarande inte känt något.

På BB hittades hjärtljuden igen och sen gjordes även ett ultraljud och då kände jag även bäbisens rörelser igen. Äntligen! Så underbart. Sa till bäbisen på vägen hem att inte gör om det. Fick en spark som svar. Nu ska jag inte läsa några mer artiklar om vad otäckt som kan hända. Måste verkligen sluta noja! Tycker min älskade J också. Vågar knappt ringa honom längre för han tror väl att det är något på G när jag ringer. Stackarn.

I morse låg jag och J i sängen å kände på sparkarna där inne. Vem är den där lilla bäbisen som lever om så ibland och ibland är alldeles lugn och stilla? Längtar så till bäbis kommer ut och jag äntligen får krama om det lilla pyret. Men det är inte dags än. Stanna där inne du lilla goa underbara så ses vi i juli.

3 kommentarer:

Anonym sa...

En lugn och stilla bäbis kommer att sova väldigt gott om nätterna. Jag lovar!!! Så bara var glad över när bäbisen är lugn och stilla!!!
Många kramar!!! //Petra Valente

Sabina sa...

Oj v läskigt. Men det är säkert som Petra säger å då är det ju bara att gratulera, Agnes va inte lugn i magen alls, men Jon sover ju rätt dåligt oxå :)
Bra att dom tog det på allvar och att du fick åka och kolla.

Kraaaaaaaaaam

CiCCi sa...

Petra: Ja så kanske det är, vi får väl se. Kramen

Sabina: Det känns bra att dom tar det på allvar så man åtminstonde kan lugna ner sig lite. Kramen