torsdag 25 augusti 2011

Ibland

Ibland är det bara så skönt att få skriva av sig om det man känner och tycker. Ibland kan det vara något tråkigt och ibland händer det nåt kul som man bara måste få berätta.

Ibland kanske man bara ska vara tyst också, men ibland går inte det. Det bara måste ut. Och ibland ångrar man då att man skrev det. Och ibland inte.

Ibland kan man kanske tycka att jag är lite negativ och klagar lite för ofta. Men ibland är det nödvändigt. För ibland skulle man annars kunna explodera. Och det är nog inte så bra.

Som igår, det kanske lät lite negativt. Men ibland går det bara för långt och ibland undrar jag om mitt hjärta, mitt allt, mina fina fina underbara lilla gos skulle vilja byta ut mig till nån annan. För alla andras föräldrar är så mycket bättre. Och ibland undrar jag om det kanske inte är mitt fel att det är som det är. Vad kunde jag gjort annorlunda?

Men ibland är han också en sån där liten pärla. Som skrattar och som pratar och som vill följa med. Och ibland är han hjälpsam och kramig. Då känns allt så underbart.

Och jag säger som Alfons Åbergs farmor sa när Alfons tyckte det var tråkigt att julen var slut. "Ibland måste man ha lite tråkigt för att märka när det blir roligt igen".

Jag har iaf lovat mig att jag ska börja räkna när jag är nära att explodera. Ibland är det nog bättre.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland kanske du ska explodera på ett behärskat sätt så gosen förstår att det är du som bestämmer.
Mamma och mormor

Sabina sa...

Å jag håller med Mamma/Mormor.
HEpp!!

Å du IBLAND så får man lixom klaga hur mycket man vill. Jag har inte gjort annat dom senaste 8 månaderna;)

Å du Det är din blogg å tycker folk att du klagar så kan dom strunta i att läsa, HEPP igen;)

Pussa

Jennie sa...

Jag exploderar ibland jag!
Det kan ta ett tag... har ganska lång stubin! MEN DET MÅSTE UT!!!
Jag lovar, att efter varje gång förstår tjejorna mina, att nu e mammas gräns nådd och nu e det bäst att lyssna... på riktigt!
Luften blir liksom lättare att andas efteråt!!!
Sån e jag!
Kram på´re vännen!

Anonym sa...

Hej! Tack för att du skriver av dig, säger jag ;)
Tänk inte utifrån ditt eget perspektiv när du får verbalt deng av din son, utan försök att se det ur hans. Det sker mycket nytt i hans liv som kan vara svårt att hantera/finnas sig till rätta med och den ENDA han kommer kunna vara 100% sig själv med är dig. Ge honom tid och förståelse men säg ifrån när du känner dig förolämpad. Typ -det där va INTE ok! Gå undan en stund och låt honom själv tänka över vad han valt att kalla sin mamma. Jag tror att han utmanar dig för att han vet att du aldrig skulle vända honom ryggen, din kärlek är 100% äkta.

CiCCi sa...

Tack snälla ni för dom stärkande orden. Det känns så bra å sitta å läsa dessa ord. Behåller dom till nån morgon när det känns lite sisådär. Idag var en toppen morgon. Kram på er