På fredagen kom några till.
Lördagen ännu fler.
På söndagen ett tjugotal till och klåååååååda.
På måndagen efter endast två timmars sömn kom det ytterligare typ tjugo och klådan var outhärdlig så ett samtal till doktorn och lite medicin utskrivet. Undrar om dom förökar sig i mörker för varje morgon hade det blivit värre.
Natten till tisdag var bättre, men fortfarande klåda. Och jag tror att prickarna slutat att öka. Börjar se slutet på eländet. Men hur får man en 20 månaders att förstå att man inte får klia?
Onsdag och det kliar bara ibland. Inte hela tiden. Jippi!
Idag har jag kunnat jobba och Vanessa har fått lite miljöombyte hos faster K. Kopporna börjar torka och det ser lovande ut. Men guuuu vad prickig hon är fortfarande. Bara hoppas dom värsta såren får läka fint nu.
Stackars liten skrutta som ändå haft humöret på topp dessa dagar.
1 kommentar:
Kära hjärtanes en sån massa prickar. Stackars mormors lilla sötnos. Men nu har det vänt och blir bara bättre.
Skicka en kommentar