En känsla av utomlands

Klockan är fem över tio på måndags kvällen och det är 21 grader ute. Gillart. Skulle kunna ha det så här året om, nästan...

Å idag har jag nästan varit utomlands. Eller så närå som jag kan komma just nu iaf. Jag har varit på Lidl. Den butiken får mig att varje gång jag går in i den, få en känsla av utomlands. Nästan lite mysigt.

Sommar

Det här är en sommar som går till historien på många sätt. Varmt så in i helvete, torrt, J har tre veckor semester och jag har lyssnat på sommarpratare i p1. Annika Andersson, komikern, lyssnade vi på påväg hem från besök i Gävle. Och nu har jag lyssnat på Maja Ivarssons, the Sounds sångerska, omtalade och hyllade sommarprat. Å vad bra det var. Fantastiskt. Inte innehållet i sig som var mörkt som natten, men hon fick mig fast. Hon har fått veta av en indian att hon kan konsten att hypnotisera. Och det måste stämma.

Funderar på hur det kommer sig att vissa prövar det mesta av droger. Hur kommer det sig att det värsta jag gjort är att röka. Inget värre. Å just nu är det bara socker jag är beroende av. Har gått upp fem kg sen i maj. 5! Fem! Five! Why, why!! Jävla pucko. Jag kan vara den dummaste människan jag känner. Rent korkad faktiskt.

Men tillbaka till Maja. Jag fastnade för hennes sätt att berätta. Gillar inte ens den skånska dialekten speciellt mycket, men det var omöjligt att sluta lyssna. Så ärligt och så dystert. Hon har varit med om grejer hon. Jösses.

Funderar på vad jag Ska lyssna på mer. Gardell kanske, eller någon helt okänd.

Å appropå rökare. Igår var jag och finaste Sabina ute (igen!) på pub. Vi åt suveränt god pasta och drack öl (5 kg!) och lyssnade på trubadurer. Trevligt. Om det inte varit för alla rökare. Usch vad det luktar. Fattar inte att jag själv varit en sån stinkbomb. Och det konstiga är att det är ok att röka på inglasad uteplats. Det blir ju som att röka inne liksom. Inte ok.

Men att vara ute med min fina Sabina, det är det bästa. Avslutar med några bilder från hennes 40 årsdag. Eller födelsedag menar jag...hehe...

Ingen vanlig dag, Vanessas ett årsdag

Hurra hurra hurra för vår prinsessa idag.

13.58 19 juli 2012 föddes den här lilla söta tjejen. Inte utan dramatik kom du till världen och det här första året med dig mitt hjärta har varit alldeles alldeles underbart.

Idag har vi firat hos mina föräldrar, ni vet smultronstället nummer ett, med hela stora familjen. Ja nästan alla kunde komma och det är vi så glada för. Det blev en massa fika och sen lite mat. Och självklart fick Vanessa prova på att äta tårta för första gången. Först åkte det mesta in i munnen, men sen blev det mest kladd och lek. Och det är klart man får kladda lite när man fyller ett år.

Å en massa fina paket fick hon. Tack för det allihop. Tur man har hjälpsamma kusiner som kan hjälpa till att öppna när man är så liten.

Nu har hurrar ropen tystnat och kaffet kallnat för den här gången. Vanessa somnade snabbt i sin säng och jag tror hon var mycket nöjd och glad efter sin allra första födelsedag.

Älskar dig lilla gosan. Ja må du leva uti många många år....

Dan före ett års dagen

Tänk att vissa händelser i livet sätter sig i minnet och andra har man glömt redan efter fem minuter.

Som det som hände för ett år sen. Att jag började känna värkar för exakt ett år sen och vi trodde att det skulle bli den 18:de juli som skulle bli den lilla filurens födelsedag, hen som befunnit sig i min mage i ungefär 40 veckor. Och exakt idag ett år senare börjar hon gå. Små stapplande steg. Vingligt och med något som distraherar, men ändå fler steg än någonsin.

Hon börjar bli stor vår skrutta.

Tiden går alldeles för fort nu

Har inte egentligen haft nåt vettigt att skriva, men att inte skriva något alls på två veckor är inte bra. Skärpning.

Snart blir hon ett år, idag är det mindre än en vecka kvar till ett års kalaset. Ett år!!!! Vad hände? Och jag har tänkte när folk frågar om när jag ska börja jobba igen, att det är i september, och det är långt tills dess. Men nu är det bara 1,5 månader kvar. Har tänkt tanken att jag är redo att lämna hemmet och göra något annat, men är jag det?
J ska vara pappaledig i två månader, sen är jag hemma igen till januari. Gissar att det går fort.

Tiden går fort, alldeles för fort.

Igår hade vi en alldeles underbar kväll. Varmt hela dagen och kvällen. Grill hos mor å far å vi satt ute å njöt länge. Eller länge...till kvart i åtta då vi åkte hem med en liten tröttis.
Och i år är det svårt att utnyttja sommarens fina och varma dagar. Liten trivs i vattnet, men solen är farlig så det blir inga långa dagar på stranden.
Å på kvällen när hon somnat vid sju blir det att man sitter inne.
Men jag klagar inte. Säger bara att tiden går för fort. Snart är den ljuva sommartiden förbi. Å snart ska jag börja jobba. Å väldigt snart är det ett års kalas.

Å Erik har varit här nu i lite mer än två veckor å min plan var att umgås mycket med honom. Känns inte som jag lyckades riktigt även om jag varit hemma. Å nu ska han vara borta två veckor från mig. Vart tog tiden vägen egentligen?

Jaja, så är det för alla. Tiden går fort. Alldeles för fort.

Kan vi bara stanna tiden lite. Bara lite. Jag hinner inte riktigt med att njuta.