Jag har världens finaste familj. En pappa å mamma som alltid ställer upp. En storasyster som är mer än en syster alla dagar i veckan. Hon har dessutom en fantastisk sambo och två underbara och ibland lite busiga små barn. Alla har dom hälsan, inga större grejer iaf.
Jag har lite pengar på sparkontot, ett hyffsat jobb (iaf inte arbetslös), vänner, ett par riktigt nära vänner som ställer upp i vått å torrt. (Dock en vän med en svår sjukdom, men jag är inte orolig att hon inte grejar det, för det har vi ju bestämt att hon ska.)
Å så har jag världens finaste son och dotter. Å en sambo som älskar mig.
Jag är lyckligt lottad och rik på alla sätt med så mycket kärlek och omtanke runt omkring mig.
Varför känner jag mig inte lycklig dårå?
3 kommentarer:
Kanske för att man alltid siktar längre fram istället för att leva i nuet och njuta av det som är. Kram du underbara dotter
Kloka ord från din mamma. Vissa dagar glömmer man för en kort stund hur bra man har det. Helt ok att ha sådana stunder:)/anette (sabinas faster)
Mamma: Så är det nog. Kram kram
Anette: Men det är ju lite galet att det är så. Att man glömmer vad man har och att man faktiskt har det bra ändå.
Skicka en kommentar