Att vänja sig

Vänjer mig aldrig vid att E åker hem till sin pappa en gång i veckan. Varje gång saknar jag honom så otroligt mycket. Så väldigt. Och speciellt efter en sån här vecka när vi skrattat mycket ihop och gjort roliga saker och han har orkat hjälpa till en massa. Å det blir ju allt mer vanligt. Han börjar bli stor min lilla pojke.

Sagt det förut

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.

Cancer av alla slag kan DRA ÅT HELVETE!!! Finns inget bra alls med den sjukdomen.

Dopare dagen

Så har hela sveriges lilla prinsassa Estelle döpts idag. Min inbjudan måste ju självklart ha kommit bort, men det lilla jag hann se på tv när jag kom hem idag var ju alldeles bedårande. Vilken liten sötnos.

Å vad jag längtar efter min lilla bäbis. Undrar så vem det är som ligger där inne. Men om två månader vet jag.

Jag börjar känna mig ordentligt nervös inför förlossningen. Hur kommer jag klara detta? Vet ju vilket kontrollfreak jag är och vill ju helst vara upp över öronen förberedd, men just nu känner jag mig inte det. Önskar jag kunde vara lika lugn som Jörgen är. Han är sååå cool. Men han ska ju heller inte få ut den här lilla bebisen ur sin kropp så jag förstår om han är lite lugnare. Och det är nog bra att han är det när jag kommer att flippa ur och inte hita väskan, veta hur jag ska andas eller stå, sitta, ligga...Jag hoppas det åtminstonde..

Så får vi se hur vårt dop kommer se ut senare i höst. Lite mindre hattar, guldvaggor och kändisar, men annars blir det nog i stort sett detsamma.

Flytt, inköp och födelsedag

Så har jag tömt lägenheten och börjat boa in mig hos J. Eller jag flyttade inte så mycket. Men jag pekade med hela handen till alla snälla som hjälpte till. Så sen i torsdags är jag sambo igen. Känns riktigt bra.

Sen så åkte vi i fredags och spenderade lite pengar på bäbis igen. Vi skulle egentligen låna barnvagn av Js snälla bror och sambo, men vi kunde inte låta bli att köpa oss en egen i fredags. Beställde en Brio och den kommer att vara klar för hämtning någongång under veckan innan midsommar. Klart bäbis ska åka kungligt. Desutom ingick det ett presentkort på 1000 kr i köpet så nu kan man ju shoppa ännu mer till bäbis.

Och igår bidde jag ytterligare ett år äldre. Så roligt att bli firad. Älskar födelsedagar. Dock hade jag inte hunnit eller orkat baka själv i år. Så det blev en mix av hembakade bullar, köpta kakor och hemgjorda tårtor med köpta bottnar. Men det gick ju bra det med. Fick så mycket fina grejer. Kläder, presentkort, fotvård och en kamera. Himmel vad snäll jag måste ha varit. Tack alla ni som kom och alla ni som kom ihåg å grattade mig på fejjan och mobilen.

Sista natten

Så har dagen kommit. Det är lite vemodigt att det var sista gången jag använde tvättstugan igår och det känns lite vemodigt att det är sista natten i min älskade lilla lägenhet. Sista natten jag hör grannens stereo och sista gången jag går och lägger mig här.

Men jag känner mig redo.

Tack för den här tiden. Tack för alla minnen.

Imorgon blir jag sambo igen.

Lägeskontroll

Så beställde jag tillslut en tid hos Mama Mias läkare för jag känner mig så slut. Nåt fel borde det ju vara tänkte jag. Men icke. Ont i vaden berodde inte på propp utan på muskelvärk efter det gigantiska sendraget/krampen jag vaknade med i tisdags. Vila är ordinerat, så idag vilar jag. Jag trodde väl heller inte på propp, men det är skönt att dom tar allt på allvar och vill undersöka och utesluta.

Sen att jag ömsom svettas, ömsom fryser, få flimmer för ögonen när jag rör mig, hjärtklappning, ont i huvudet och svårt att andas och känner mig helt slut hela tiden beror inte på något. Typ. Ja inget annat än att jag gått upp ca 9 kilo sen december och att den där lilla krabaten där inne stjäl all energi innan jag hinner få i mig den.

Misstolka det inte. Det är inte det att jag vill vara sjuk. Det är skönt att jag är frisk och att bäbis är frisk. En mindre sak att oroa sig för. Men då blir jag ju lite sådär "sluta sjåpa dig, du är ju bara gravid för guds skull. Kvinnor har i flera år varit med om detta och vissa har t om jobbat enda in i det sista utan att gnälla". Har ju fått höra tidigare av läkaren att jag borde sjukskriva mig åtminstonde på 50%, men jag har ju avfärdat det och bitit ihop. "Bara gravid ju". Men nu sa jag "ja tack" när hon erbjöd mig det igen. Så fr om måndag jobbar jag bara 50% på jobbet iaf.....

Det är ju det som är det stora problemet med mig. Jag kan inte säga nej. Självklart ställer jag upp och självklart ska här packas lådor. Jag har så rackarns svårt att bara ligga ner å pilla mig i naveln. Så jag borde ju blir sjukskriven helt från allt jag gör utanför arbetstid också. Jag vet. Men kanske jag kan försöka iaf.

Som nu i helgen. Först blir det fotboll på Rådmansö på lördag. Jag ska självklart skjutsa, mest för att jag vill ju vara med och titta på E när han spelar. Men för det första: Köra bil med två-tre barn i baksätet och ha lite ont i höger vad ca 10 mil...är det bra?? Och sen att inte kunna stå upp och heller inte kunna sitta ner ordentligt och om det dessutom behövs modell stor regnjacka eftersom det ser ut att bli skitväder och jag inte har det kan det bli både kallt och blött. Har inte ens någon jacka att sätta på mig. Får kolla med Jörgen om han har nån.

Sen på söndag är det hockeyträning i Rimbo mellan tjugo i elva till ett. Jag har såklart lovat att köra E plus två kompisar. Å vad göra under tiden dom tränar?? Jag behöver ligga ner och vila. Hm....kan nog leta upp en släkting där i Rimbo och lägga mig ner i soffan hos dom.

Fortfarande, misstolka inte och missförstå mig inte. Det är UNDERBART att vara gravid. Jag älskar min kropp för en gångsskull och jag längtar tills jag får se vem som är där inne och leker hela havet stormar ibland. Men för sjutton CiCCi, du måste ju kunna säga nej också. "Nej jag kan inte för jag orkar inte". Se det var väl inte så svårt att skriva, då borde ju funka att säga också.

Annars är det bra.
Själva då?

Finn två fel

Hur går det för mig egentligen

Jodå, det är ok. Växer och blir större och större om magen och det rör sig där inne. Så härligt. Mår väl ganska bra, men börjar känna mig trött igen efter en liten period med mycket styrka och energi. Börjar få lite känningar av förvärkar redan och det gör mig ju såklart lite orolig. Orolig är ju mitt mellannamn. Det är ju ändå tio veckor kvar (helst) och jag vill nog hinna flytta ihop innan det är dags. Men just nu är det lite mycket och jag känner mig lite stressad. Borde nog ringa Mama Mia och kolla om det är ok med sammandragningar och värkar så här ofta. Som J sa "om du inte ringer så ringer jag". Kanske skulle hjälpa. Fast jag tycker ju att min barnmorska är lite typ "du är gravid, du ska vara glad och inte klaga när pulsen blir lite hög, det blir svårt att andas, och sammandragningarna kommer och går." Medan läkaren jag träffat pratar om sjukskrivning så fort jag ser henne. Men nu kanske det inte vore en sån dum idé egentligen. Kanske jag ska svälja envisheten och sturnta i att kämpa så mycket. Jag känner ju själv att jag inte mår hundra just nu. Det är obekvämt att sitta vid en dator hela dagarna och att stå går inte mer än 5 minuter.

Det är ju lite olika i olika länder. Det finns såklart fördelar och nackdelar överallt. Men som jag förstått det ifrån kollegorna som kommer från Lettland och Estland så får man betald ledighet under graviditeten och är hemma minst tre år med barnet. Dom tycker att det är helt galet att vi lämnar våra barn på dagis så tidigt som efter ett års dagen.
Men i Schweiz där jag har en vän som bor där hade hon tur som hade sparat en månads semester så hon kunde vara hemma i fyra månader (tror jag det var). Och pappan hade en hel dags ledighet i samband med förlossningen. Sen när vän C skulle tillbaka till jobbet tittade chefen på henne helt oförstående och undrade om hon inte skulle vara hemma med sitt barn nu. Allstå utan inkomst, arbetslös, hemmafru typ. Så det är ju inte alla som har det så bra som vi har, även om man skulle kunna ha det ännu bättre.

Avslutar med en nytagen bild. Så underbart att vara gravid och jag är det gärna en stund till.