måndag 1 mars 2010

Et rum till och märkliga ting

Sådär, då var Es rum färdigt också. Så skönt. Han kommer hit på onsdag igen och jag hoppas han blir nöjd. Han hade tre vita väggar och en röd i förra lägenheten så han har inte sagt annat än att han vill ha det så här med. Igår när vi pratade i telefon lät det dock så här.

- Vad har du gjort i helgen då mamma.
- Det är en överraskning, fast om du vill så berättar jag nu.
- Du kan berätta nu, svara E.
- Jag har gjort ditt rum nästan färdigt nu. Tre vita och en röd vägg. Kul va! Svarade jag lite glatt och nöjt.
- Å vad kul, det låter fint....men mamma...sen..när det inte är så mycket kvar...när vi kommit iordning...i kanske april eller så...då kanske vi kan måla om den röda väggen till vit.
Där höll jag på att utbrista nåt i stil med: "Vafalls! Här har jag slitit för att du ska trivas och vad får jag tillbaka..." men jag tonade ner det en aning.
- Men du ville ju ha en röd vägg, du ska se att du gillar den här precis lika mycket som i ditt förra rum. Du får se på onsdag.

Här ska inte målas om nån röd vägg till vit. Basta.

Vi var å tittade på när han spela hockey igår också. Han är så duktig och jag är så stolt. Det var deras första träningsmatch mot ett helt annat lag. Dom mötte Upplandsväsbys 02 och det var inte speciellt jämt. Vet inte riktigt vad resultatet blev men Es lag vann väl med minst 10 puckar.

Så idag har jag bestämt mig för att be om ursäkt. Ja det kostar och ja det kommer att svida ibland och ja det kommer att ta en massa tid och det blir långt att åka på matcherna. MEN (som Tony säger på Let's dance) Han gillar det och han trivs där på isen. Och är han glad och lycklig så räknas det mer än utlandssemester, skidsemester, sommarsemester och kläder till mig. Han är värd det. Så jag ska inte gnälla. Klart grabben ska ha utrustning och om det är träningar klockan halv fyra två dar i veckan så får väl chefen sparka mig då om han inte gillar att jag åker tidigare från jobbet varannan vecka. Det är ju inte ens säkert att det blir dom tiderna bara för att 01 laget haft det. Jag ska sluta vara så negativ till något som han gillar så mycket. Vet dessutom att hans pappa läser här ibland och blev ganska irreterad på att jag gnällde över att det kostar. Klart jag ska vara med å betala. Så mycket och ofta jag kan. Så förlåt.

Idag hände det nåt märkligt utanför fönstret.
Vi har vårt kontor ganska högt upp och nedanför finns en gräsmatta. Helt plötsligt ser kollega A att någon går nere på gräsmattan och skriver med stora bokstäver. Hon liksom går i snön och skriver. LÅT MIG INTE DÖ...ÄN skrev hon och sen sprang hon bara därifrån. Hon såg ut som en helt vanlig kvinna.

Jätte märkligt.

Inga kommentarer: