Min lilla älskling

Klockan är snart två. Eller tre kanske. Det blir väl sommartid nu. Bra, inte långt kvar till morgonen. 

En gång i halvtimmen kräks hon. Bara vätska nu. Men en gång i halvtimmen. Ingen idé att somna. Min stackars lilla älskling.  

Ännu mer elände

Å jag som trodde vi klarat oss från magsjuka. Asså magsjuka på riktigt. Vanessa började lite smått på eftermiddagen å vara lite lös i magen. Tänkte då att det är väll samma som tidigare. Meeeen nu har hon kräkts. Många gånger. En liten kanin tvättades först. Snälla grannen som bokat tvättstugan lät mig gå emellan för att tvätta herr kanin. Nu ligger sängkläderna i maskinen. Så typiskt att jag valde att ta bort tvättmaskinen. Å så typiskt att tvättstugan var bokad ikväll. Den brukar aldrig vara bokad en lördags kväll. Aldrig! Men just ikväll är den det. 

Men som tur är har vi inget bokat ikväll. Med tanke på alla helger vi varit borta sen nyår så är det ju väl beräknat av prinsessan. 

Må det snart vara över....

Ingen vanlig dag

Ja vad ska man säga som ursäkt den här gången? Lite att skriva om? Lite tid? 

Tror det är så här, när jag känner mig lite nere, stressad och trött orkar jag inte skriva för risken att det bara blir en massa inlägg om tråkiga saker är stor. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Alltid mycket, men extra den här månaden. 

Men strunt i det. Vet inte ens om någon läser här men jag skriver iaf. Det är kul pm någon tittar in ibland å lägger en kommentar, men huvudsyftet är ju att jag får berätta. Skriva av mig lite. 

Idag fyller Erik 13 år. Det vill jag skriva om. Min älskade lilla kille börjar bli stor å mamman har lite svårt å hänga med. Han som alltid varit beroende av mig och min hjälp blir bara mer å mer självständig. Känner att jag får mer förtroende för varje dag som går, men ändå är det så svårt att släppa honom. Han pratar om att åka å shoppa själv med kompisar å att åka till grönan själv i sommar. Utan sin mamma eller pappa. Å trots att det är en farlig värld där utanför så gav jag honom ändå guldkortet på grönan. För att han ska kunna åka in hur många ggr som helst den här sommaren. När han vill. Med kompisar. Hur tänkte jag nu? Inte på mig själv iaf. 

13 år av glädje, tårar, bråk, skratt, osäkerhet, bus men framförallt glädje. Har älskat varje dag tillsammans med honom. Även dagar när man blivit galen, ledsen, arg, oense. 

Tonåring nästa! Hur kommer detta bli? Hur mycket jag än inte ser fram emot den här biten så längtar jag efter att få kliva på resan mot den vuxna sonen. Känns som ett nytt kapitel. Från barnet till killen som snart blir en man. Till hösten väntar sjuan och en ny skola. Lämna lilla trygga rosers för att träffa nya människor. Han är självsäkerhet själv så han kommer greja det här. Galant. 

Ikväll blir det fika och våfflor. Men redan i lördags började firandet. Min syster med familj och så mamma och pappa såklart kom å firade. Köpt tårta den här gången. 

Sen på kvällen blev det spelkväll med hockeylaget. Man har väl inte kalas när man fyller tonåring!

12 glada, högljudda och charmiga killar kom. Det åts hamburgare och grabbarna spelade NHL turnering på xboxen. Fem kom dom och sista gästen gick halv tio. En  försmak av hur det kommer låta första FF festen om många år (om jag får bestämma). Herregud vad ljudnivån bar hög och testosteronet flödade. Tur man har förstående grannar. Lät dom hållas då mycket som möjligt utan att säga ifrån, och det fick hyfsat bra ändå. 

Tänkte mig en låååång sovmorgon på söndagen eftersom Vanessa sov borta. Kvart i fem vaknade jag. Kvart i fucking fem!! Å kunde såklart inte somna om. Meeeen, jag överlevde den dagen också. 

Precis som jag kommer överleva alla andra dagar. 

Grattis min underbara älskling. Älskar dig till månen och tillbaka. 

Skitsjuk

Som jag skrev i förra inlägget var det som om man väntade på nåt värre och värre blev det....

Förra söndagen när man som bäst höll på med att komma i jobbarmood igen fick Vanessa dålig mage. Hela dagen gick åt till å byta blöjor och jag och Erik fick åka på match själva. Hade ju tänkt att hela familjen skulle gå på hockey ihop för en gångs skull, men icke.

Hursomhelst, Eriks lag vann med 13-1 och när vi kom hem var Vanessa bättre, men 48 timmar hemma krävs ju så jag stannade hemma och mös med Vanessa måndag och tisdag.

Åter på jobbet på onsdag och som vanligt såååå stressigt. Timmarna springer iväg och jobb läggs på högar. Vi är kraftigt underbemannade och jag stressar. Ingen lunch tors, fre och dessutom jobbade jag till halv fem på fredagen (slutar ju tre annars).

Helt slut efter bara tre dagar på jobbet. Gick på efterlängtad aw med systrami och kusinS och vänC. Där vid första glaset vin kom kallsvetten och huvudet snurrade. Satte mig ner och efter ett tag kändes det bättre, men inte helt bra. Vi åt gott och drack ett glas vin till. Sen åkte jag och allra käraste syster hem. Så slut och ville bara hem å lägga mig.

Kl ett på natten var det dags för toalettbesök ett. Sen följde ett besök i timmen hela natten och hela lördagen. Natten till söndagen vakna jag med magont. I mellangärdet, så där som jag hade när gallan krånglade. Lyckades väl sova nån timme iaf.

Söndagen var bättre. Fick behålla det lilla jag åt och drack....meeeeen, lite för järv var jag när jag bestämde mig för att äta en cheeseburgare. Guuu så god men sååååå onödig. Söndag natt blev åter igen en rad besök på toan.

Måndag åt jag en rostad, sen drack jag bara. Vatten, vätskeersättning och soppa. Såååå hungrig, men inga toalettbesök.

Idag tisdag och jag tror jag är påväg åt rätt håll. Hoppas. Svag som tusan. Har tappat ungefär 3kg. Om jag går till Viktväktarna idag kommer jag vara i mål, men jag tror inte det är så bra. Gissar att jag snart är tillbaka bara jag kan äta normalt igen.

Har varit lös i magen förr, ganska många gånger, men detta har varit av något annat slag. Herregud. Kräks hellre en gång än har diarré i flera dygn...tror jag...

Nu får vi vara klara tycker jag. Nu har vi varit sjuka, allihop, så nu räcker det.
Hejdå vabruari, välkommen våren.