För en hisklig massa år sen åkte jag å tre kompisar iväg en helg för att bara vara och slappa. Inga barn inga män. Det här var när Erik var liten, typ sju månader. Å eftersom vi tjejer inte är skapta för att bara sitta ner och dricka alkohol en hel helg så tog vi en promenad på eftermiddagen dag två. Å dom andra tre tjejerna gick å jag halvsprang. Tyckte jag gick skitsnabbt men ändå var jag hela tiden ett steg efter. Det här har påpekats ganska många gånger och var till och med ett innehåll i ett tal på mitt bröllop. Så ja, jag har inte värsta klivet när jag går.
Och tydligen inte nu heller.
Tycker ju att jag har ett bra tempo, precis så jag blir lite för varm men utan att bli svettig. Ändå är det människor med händerna i fickorna och folk som glor ner i en bok, iPad eller telefon som går om mig påväg till jobbet på morgonen.
Får öva lite mer på att få taxbenen att gå med större kliv.
4 kommentarer:
Jag tror vi får arrangera en tävling om det. Jag brukar få höra att jag är långsammast i världen och är i princip alltid ett par meter bakom mina kompisar om vi är ute och går...
Ja Jerk, vi får kanske det. Går från helenelund varje morgon å det tar ca 15-17 minuter till tornet. Ska nog ta tid ordentligt. Kommer du den vägen också eller tar du tunnelbanan? Jag antar utmaningen 😉
Då är du nog snabbare än mig.
Inte någon väg alls faktiskt, blev uppsagd för lite drygt ett år sen, hade sex månaders arbetsfritt, men just nu är jag arbetslös, så den enda vägen jag går om dagarna går till gymmet eller just nu gräsmattan, så jag kan få lite färg på fläsket :)
Å vad härligt med hela dagar att hinna med gymmet. Önskar jag hade det jag med. Inte att jag var arbetslös alltså men att jag hade mer tid till träning. Lycka till med jobbletandet å träningen!
Skicka en kommentar