Nu börjar jag bli riktigt lessen. Har gått upp 5 kg sen i somras och jag tänker på det varje dag att jag ska tag i det. Står helt still, vilket iof är bra för då går jag ju iaf inte upp mer. Jag drar ner och drar ifrån och det funkar en vecka, men så kommer helgen och jag äter och dricker igen. Som förr nästan. Det är sååå orättvist att vissa kan äta gott och knappt röra sig och ända sätter sig inget på dom. Det är sååå orättvist att jag för evigt måste tänka på vad jag äter och när jag äter det. Såååå orättvist.
5 kg kanske inte låter så mycket men det är det, tro mig. Där i garderoben hänger två par jeans som satt perfekt förut och nu får jag dom inte över rumpan ens. Och ett par skjortor som jag inte haft sen förra sommaren väntar fortfarande på att jag ska krympa. Helt otroligt. Vad hände egentligen. Kläder för ett par tusen som bara hänger där.
Det är bara att erkänna att inte ens det här klarar jag. Jo i nästan tre år var det bra, men nu är det snart dags att återvända till "sekten" och få hjälp igen. Jag kan inte leva ett normalt liv med mat, dryck och sötsaker. Det är bara att erkänna, jag är beroende och kan inte hantera begäret. Om en alkoholist blir nykter och sen ett par år senare tar sig en drink så faller dom ganska snabbt dit igen. Sån är jag med. Om jag nu blir fri beroendet ännu en gång kanske jag faktiskt aldrig mer ska äta sött och fett. Aldrig alltså! Jag kan inte hantera det.
6 kommentarer:
Upp med hakan du kommer klara det igen det vet jag! Du har ju blivit sambo och då brukar man väl dra på sig extra kilon.jag kämpar också med vikt och blodsocker och ibland så känns det nästan omöjligt.
Lycka till nu!!!
KRAM <3
Anette D: Å tack, det var snälla ord. Ja det är ju märkligt att det blir så, men borman ihop med en chipsoman och snarrkung så kanske man inte kan räkna med annat. ;-) Det är ju liksom svårt att låta bli. Kram kram till dig
cicci
Det kommer, ta det lugnt. Du behöver kanske få känna dig lite "lättsam" ett tag och njuta av livet som sambo.
Sen kommer du att ta tag i det där igen. Å livet är orättvist på denna punkt, så är det bara!
Men du, vad menar du med att inte ens det här grejar du?? Fattar inte?
kramen
Ta det lugnt du kommer att fixa det för du vet ju att du har fixat det förut!
Jag har mycket som jag ska gå ner och ibland känns det så tröstlöst men nu ÄR jag på väg och jag försöker att inte vara så otålig över att det går sakta.
KRAMAR till dig!
Ska vi sekta ihop när min bäbis kommit? 40 kg ska bort från denna kropp så jag får väl hålla på några år... Men vilken inspiration om du skulle vilja gå samtidigt som mig! Du är ju min idol när det gäller detta - glöm inte det! Puss puss från syster yster!
Fresia: Ja du kloka kvinna, jag vet och jag kanske inte ska hetsa upp mig. Jag har det ju ändå rätt så bra nu ju. Jamen du vet...jag var ju så mallig att jag lyckats gå ner, men att behålla vikten går ju inte tydligen. Trots att jag lovade mig själv att jag skulle det...Kramen på dig
Londongirl: Heja heja!! Håller tummar och tår att det går bra för dig. Låt det ta tid, det är nästan alltid lite bättre..har jag hört... Kram kram
Systeryster!!!! Å alltid lika kul när du skriver. Ja du jag går med dig, det vet du. Jag ska peppa dig. Har jag inte gått ner till hösten skriver vi in oss tillsammans. Du å jag. Love you. Puss
Skicka en kommentar