Krisen

Där kom den. Som en fet smäll i mellangärdet. Fyra dagar kvar till 40 årsdagen å jag ligger i fosterställning i sängen å tårarna rinner ner för mina kinder. Svårt att andas och ont i huvudet. Tusen saker att göra och ingen ork. Det enda jag vill nu är att åka ut till Arlanda å sätta mig på ett plan å bara skita i allt.

Såg ändå fram emot att ha fest och att få baka å laga mat å fixa. Fira all night long. Men nu en vecka innan känner jag mig hopplöst efter. Hinner inte baka allt jag ville tills söndag och till tisdag till jobbet. Jag veeeeet!!! Jag måste inte, men jag vill ju. Jag vill!!!! 

Stressad å orkeslös är ingen bra kombo. Har fått så många erbjudanden om hjälp med att baka å fixa, men J A G vill I N T E ha nån hjälp!! Det är ju fixandet som är det roliga. Om jag inte hela tiden måste anpassa mig efter alla andras behov. Ångest över att vara trött på söndagen å inte få vara bakis å slö. 

Klänningen hänger i garderoben, alkoholen inhandlad, maten inhandlad och ska bara lagas iordning, gästlistan klar. Tusen saker kvar att bocka av och några frågetecken. Men lusten gick ur mig ikväll och nu vill jag inte det här längre.

Men herreguuuu vilket jävla skitinlägg. Sånt självömkande å bitterfitta trams!! Först helt tyst sedan slutet av mars å så nu detta. Herreguuuu människa!! Ryck upp dig, träng bort känslorna, torka tårarna å ge dig ut i krisen. Slåss mot den och visa vem som är den starka. Skratta krisen i ansiktet, spotta på den å be den dra åt helvete. Det finns faaan dom som har det värre!

Vi hörs