Ett år har gått sen kollegan Junior fick ge upp kampen mot cancern. Och det gör mig påmind ofta. I början gick tankarna till Junior och hans närmaste varje dag sen blev det längre mellan gångerna. Men han finns fortfarande där. Ofta.
Och idag blir en dag i väntan igen. Väntar på besked från Sabina. Dom här dagarna har varit så oändligt många och varje gång tycker jag att svaret inte varit så positivt som jag hoppas. Så just idag vill jag veta att det bara är bra och i rätt riktning.
Så just idag är det många känslor som rusar i min kropp. Sorg för Junior, hopp för Sabina, kärlek till mina närmaste.
Var rädd om varann och kom ihåg att säga till de närmsta att dom är viktiga.
3 kommentarer:
Undert fint skrivet, kära Du!
Puss :(
Tack Anonym...
Puss Sabina
Skicka en kommentar